- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
112

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

— Ja-ja, men har man sagt A, så får man säga
B. Ett exempel skall jag ha för att förstå dig.

— Man gaf oss en beskrifning på den spanska
nationaldansen. Men jag bör inte säga beskrifning,
ty det var en tafla som rullades upp för oss, det var
en lefvande anblick vi fingo af Andalusiens gröna
fält och det romantiska folklif, som, stolt under sin
förnedring såväl som sin glädje, rör sig i dessa soliga
nejder. Nyss öfverraskade jag mig på åtrån att kunna
dansa så, som Spaniens stolta och eldiga döttrar; jag
afundades dem de svarta ögonen, som fångat
himmelens stjernor i sitt varma djup; jag ville stjäla det
leende hvarmed den unga Castilianskan smälter
hjertan af jern,

— Och hvem hade gifvit denna för ditt sinne
så förledande målning?

— Just det ja! Åh, farbror förstår sig på "det
fina i kråksången", det hör jag. Se nu bara hur
"der tänder, två morgonrodnader i sender!"

— Nå, Ada?

— Örnklo hade under soupern gifvit oss en liten
skizz af en hofbal i Honolu,lu, en fantasiscen tagen
ur hans rika förråd och så befängd som någonting
kunde vara. Och sedan bad Josephine Rutersvärd att
Elmers, för kontrastens skull, ville teckna oss scenen
af en spansk folkdans.

— Och strax skulle du gå och bli afundsjuk?
Trösta mig, tockna stackare vi äro!

— Ja, farbror! men det tänkte jag inte på då,
ty balen var då som aldraroligast. Men sedan blef
jag så trött, så led på mig sjelf, så mätt på
alltsammans, att jag helst skulle satt mig stilla i en vrå och
sett tungsint ut. Men hur skulle det gått an!
Löjtnant Wolf kom att föra mig i kottiljongen, och jag
log och dansade, ty det skulle så vara. Han skulle
nog ändå funnit mig bra tråkig och dum, ovan som
jag är att bära mask, om det inte hade varit en dans
att jägta ihjäl sig uti, så att man just ej hinner ge
akt på den man dansar med. Mer än en timma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free