- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
117

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

sig sårad på nytt! Som yngling hade han älskat en
qvinna, hvilken han trodde i den allvarliga
högskolan af lidande och försakelse utbildad till idealet af
ädelhet och renhet; och nu, såsom mognad man, skulle
han älska ett dansande, leende barn! Han hade måst
se nedstiga från den thron hans vördnadsfulla
hyllning rest åt henne, sjelfva detta ideal af qvinna, då
hon visade sig färdig att förråda heliga pligter för
att störta i en afgrund, ur hvilken slumpen (Elmers
begagnade detta ord) mera än hans själsstyrka
räddat dem båda; ocb han skulle nu på den grusade
thron, hvarunder han begrafvit sitt lifs skönaste
blommor och hetaste suckar, upphöja ett nytt, ett
barnsligt ideal! Detta var ju galenskaper, som förtjente
de stränga bannorna af hans förstånd! Och likväl
öfverröstade dem hjertat med sina påståenden, att
fastän det första idealet varit blott en falsk afgud,
behöfde det andra icke vara så, att detta sköna barn icke
dansade på svekets och förderfvets stig, icke log
lättsinnets och flärdens löje. Sjelfva förnuftet instämde:
"Ja, der bo rena tankar under denna liljepanna, der
bor en allvarlig själ i denna gratiegestalt. Den späda
blomman har ett fäste som du saknar, som du evigt
skall sakna: Trons, den fromma barnatrons fäste. Och
man bygger icke falskt på denna grund. Då
suckade Elmers af hela sin själ: "Ja jag älskar henne!"
— Men genast rättade förståndet detta uttryck till:
"Jag skulle kunna älska henne, högre, eldigare,
innerligare än min första kärlek; men jag skall det icke,
jag vill det icke!" Nej, gnistan skulle qväfvas
innan hon uppflammade till låga, hon skulle släckas i
den klara, kalla vågen af ett klokt beslut; och
derföre började han besinna huru den unga, sköna,
herrliga varelser» omöjligt skulle kunna älska en dubbelt
så gammal, af tidiga sorger fördystrad, på det som för
henne var det högsta och vissaste tviflande man, samt
dessutom huru hans grundsatser förbjödo honom valet
af en rik flicka. Han hade icke varmt och med så
mycket skäl ifrat mot den allmänna jagten efter rika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free