- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
123

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

hon sig ha varit nästan för djerf, då hon företog sig
att vilja förmana och vägleda; och hon suckade öfver
sin oförmåga, lika mycket som öfver den hjertats
hårdhet hon bevittnade.

— Här var således en prest hos er i går, — sade
hon. — Ack om han vore här nu också, tänkte hon.

— Men den stackars sjuke kunde väl ej höra på hvad
han sade ?

— Var det likt! Han blef topp rasande så snart
han fick se honom. Kàmmer den der och vill stjäla
den sista fattiga lifhanken ur mig, skrek han. Och
så svor han! Jag tycker jag borde väl varit
temligen van vid det; men tänk att den gången häpnade
jag riktigt, så svor han. Det var också rätt schenant
för mig att presten kom. Jag begriper inte hvad han
hade här att göra; men någon hade skickat honom,
sa’ han. Han hade kännt oss i bättre dagar, och det

är allt bittert.–I natt önskade jag ändå nästan

att jag haft honom här igen. Det var så förfärligt!
Och att vara ensam — — Hu! om jag ändå kunde
låta bli att täuka på det der!

— Ack, att ni tvertom rätt mycket, rätt
allvarligt kunde tänka derpå, — sade Ada innerligt. —
Ack, att jag rätt kraftigt kunde bedja för er derom!
Bed äfven ni, arma qvinna! Låt oss bedja
tillsammans! Vi ha en kärleksfull fader som hörer böner.
Vänd er blott af hela ert hjerta till honom, och lian
vill ingenting heldre än hjelpa er. — Qvinnan
betraktade henne med harm, nästan med vrede.

— Tror ni det der är lika lätt gjordt som sagdt ?

— frågade hon bittert. — Tror ni att hvem som helst
kan bedja? — I natt kände jag ett ögonblick
liksom att jag ville det, men jag kunde icke. Jag har
aldrig bedt, har aldrig kunnat och skall aldrig kunna
det. Ett blekt spöke står emellan mig och himlen!

Ja, och ett helt lif––-kort och godt, det är

omöjligt!

— Ett helt lif af synd, ville ni väl säga, kära
vän, — sade Ada, som ej kunde emotstå att göra ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free