Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126’
De små hvithåriga hufvudena slokade nu
bedröfligt; och Oscar och SerapTune kröpo som hundar
bort i en vrå, der de lyckligtvis funno något qvar af
bröd och äpplen att trösta sig med. Men de nöjde
sig ej med blott denna tröst; ty Ada hörde hur
Se-raphine hviskade till sin bror: "Vi sta nog säla
oss ut ändå, när ho går i ståpe, eller så. Och sen
så bli vi ute änna te qvälla, och ho sta inte få så
lätt te tlå åf oss drannlåtèn."
Ada nändes ej förråda denna odygdiga plan.
Stackars barn! jag begriper nog att de måste vilja
ut härifrån, tänkte hon. Och hvad under att
olydnaden uppenbarar sig här i detta ohyggliga näste, då
den kunde vakna i sjelfva paradiset! — Hon gaf
nu blott modern några vänliga förmaningar i afseende
på barnen, gaf dem så försigtigt hon kunde, for att
ej förbittra der hon ville förbättra, och var glad att
sodan få skynda ut uren atmosfer, som både andligen
och lekamligen plågade henne.
Hon var blek då hon i djupa tankar vandrade
hemåt. Ack! det är ej lappri att, om ock blott för
ett ögonblick, skåda in i nattsidorna af lifvet. Ada
hade ej sett mer än flyktiga drag af denna familjs
närvarande. Hur blek skulle hon ej hafva blifvit
om hela taflan af dess förflutna upprullat sig för
henne!
Skola vi teckna den för våra läsarinnor? — Nej.
Det är ej blott Paris med sina stora systrar, hvars
mysterier fordra en Sue’s penna. Det lilla
Sjöviksborg och dess likar ha också sina ohyggliga mysterier,
hvilkas skildring vår hand ej är vuxen och dem vårt
hjerta ryser vid. Ebba Wildmarks förflutna har intet
gemensamt med vår unga hjeltinna, och vi behöfva
således endast nämna, att det varit en väfnad af last
och vanära i följd af en uppfostran, lika vanvårdad
som Adas blifvit troget och i Herrans fruktan vårdad.
Om lagens arm ej träffat Ebba och den nu döde
mannen, så var det ej af brist på missgerningar, men
bevis. De hade, hvar på sitt sätt, ådragit sig en olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
