Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129’
af ett par sådana läppar. Och min stora vördnad
tor herr öfversten–Som sagdt är, jag skall gå
ännu i denna dag, men helt och hållet tör fröken
Stjernefälts skull.
Minnet af detta kyrkoherdens krimskrams kostade
Ada nu under hemvägen en suck, ty om icke det
låtit henne se i honom något helt annat än en enkel
menniskovän, hvilket hon gerna ville föreställa sig i
hvaije prest, så skulle hon nu åter vändt sig till
honom för denna qvinna, som borde uppmjukas; men
nu saknade hon mod och lust dertill.
Så mycket kärare var det henne att hon
oförmodadt mötte Lejonram. Hon trodde honom vara
särskildt utsänd af Gud för att fa Ebbas nöd lagd på
sitt hjerta, och var säker att han skulle tala till
henue rörande och gripande ord, såsom hon sjelf
önskat, men ej förmått göra. Också hade hon knappt
tackat honom för blommorna, innan hon bad honom
gå till kojan på Näset, som hon noga beskref.’ Och
så kort som möjligt besvarade hon hans frågor om
hennes egen själs tillstånd efter det vådliga balprofvet,
för att så mycket ömmare aubefalla honom den
stackars qvinnan som behöfde hjelp.
— Är hon väckt, — frågade baronen lifligt.
— Hon är olycklig, — svarade Ada och gaf
honom en förundrad blick.
— Ja, det förstås. Men om hon ej lyssnat till
någon väckelse, så är ju olyckan ohjelplige — svarade
han med sin låga, hemlighetsfulla ton.
— Försök då att uppväcka henne, herr baron!
— Har en enda uppsåtlig förvillelse, sådan som
den ni nu gjort er skyldig till, kunnat, så formörka
ert begrepp i afseende på vår salighetsordning? Ni
visste annars väl, att detta icke är menniskoverk. —
Jag befattar mig numera aldrig med ouppväckta
syndare. Jag har nog annat som upptager min tid, ty
— pris vare Herran! fältet börjar alltmera hvitna
till skörd och de trognas hop tillväxer. Äfven i detta
Babel finnas bröder och systrar, som kräfva uppmun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
