- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
144

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144’

tomma kräfvar och en suckan att ungdomen ej alltid
var beskedlig susade i deras vingar. Så snart Ada
farit, kastade Eugene sig i lilla kappslädan, Lundström
på hundsvotten, och det bar af i så sträckande fart,
att gråa hästen säkert instämde i dufvornas suckan.

Eugene hade ej öfvergifvit spekulati onerna på
fröken styfsyster i följd af hennes
visade"öBenägen-het; tvärtom blef han så mycket enträgnare. Hans
hjerta var nu allvarsamt intresseradt, åtminstone
inbillade han sig det; och den sträckande farten gällde
att för penningar och goda ord skaffa blommor åt
henne från en trädgårdsmästare långt utom staden.

Då Ada kom hem stodo ej blott blommor på
hennes bord, utan Eugene presenterade henne äfven, när
hon inträdde i salongen, en bukett af törnrosor så
sköna och doftande, att hon ovilkorligen måste bestå
ett af sina ljufvaste leenden åt gåfvan och gifvaren.
Men detta ångrade hon genast, ty med mamma till
hjelp gjorde Eugene nu anspråk på att sjelf få fästa
blommorna i hennes hår och skärp. Hvilken idée!
Och för mammas och brorsnamnets skull var det icke
godt att komma ifrån saken; en vägran skulle väcka
alltför förargligt uppseende, ty öfverstinnan hade
redan uppmanat sällskapet att se på hur en herr bror
skulle bete sig såsom kammarjungfru. Det var
således klokast att samtycka och låta gå så lätt som
möjligt; men detta påhitt skulle ha ohjelpligen förstört
Eugènes kredit hos sin styfsyster, om den ej varit
dålig redan förut.

— Du är ett litet sjåp, — hviskade strax efteråt
Emerence, som märkt Adas förlägenhet. — Du hade
ju bara behöft säga att du ej tålte blomlukten,
emedan du hade ondt i hufvudet, så hade du sluppit.

— Och ljuga på de vackra, oskyldiga blommorna,
och på Gud som gifvit mig helsa? Nej, då måtte jag
heldre pinas!

— Också behöfver det alldeles icke pina dig att
få rodna litet grann. Du blir inte pionxöd du, som
jag stackare! Du rodnar bara så, att det klär dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free