- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
146

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146’

rOch kom då, Kersti lill’, så vilja vi svänga,
Ser jag rätt på dej, så har du god lust!" etc.

Alla glömde för ett ögonblick att de voro gens
comme il faut, för att endast vara glada barn. Men
innan kort var det nöjet slut.

— Här osar! Det är ett ljus som röker; det
brinner i barret!

Man skyndade att göra slut på den ephemera
.ljusprakten; och rum och menniskor återtogo
samtidigt ett lugnare och mera vanligt utseende.

I salen hade emedlertid blifvit inburna
klädkorgar fulla med paketer, stora askar och allehanda ting
af mystisk och oförklarlig skapnad; och knappt hade
man slagit sig ner omkring det stora divanbordet,
hvarest frukter och konfektyrer voro smakfullt
upplagda i silfverkorgar, förrän Wessberg visade sig i
dörren bugande, med ett paket i handen. Emérence
helsade det med en handklappning.

— Se här, löjtnant Wolf, — sade hon och drog
fram ett litet hörnbord till sig och sin granne. —
Låt oss lägga vårt här för oss sjelfva. Och jag råder
alla att göra som vi, ty jag hoppas vi få mycket mer,
än vi kunna hålla reda på eljest.

Öfversten satte på sig glasögon, läste högt
adressen och litet tokeri dessutom, och lemnade sedan
paketet till den som vederborde. Wessberg stod då
redan bugande med ett annat, och så gick det friskt
undan. Men när han marscherade ut efter tionde
bugningen, kunde herr Adrian ej stå ut längre.

— Skall den här långben spatsera ut och in på
detta viset, så blir jag mjeltsjuk, — sade han. —
Mail talar om att hålla uti åt den som gör intet, och
det måtte nu riktigt kunna tillämpas på Wessberg,
den syndapalten! Och likväl skulle han löpa sig
förderfvad innan vi hunnit igenom hela den massa
af krimskrams som jag såg derute.

— Hvarför skulle han inte gå, — frågade
öfver-»ten. — Han har god tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free