- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
147

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lit’

— Ja, isynnerhet god tid att fundera på hur
snöpligt det är att bära fram så många julklappar
och inte få taga någon för egen del.

— Ah, han får nog. Jag har aldrig glömt mitt

folk.

Detta kunde öfversten säga med full sanning, ty
han var en frikostig husbonde och sparade aldrig på
julklapparne.

— Förstås. Men han faT ingenting här ändå.
Och tänk bara hur efterlängtad han skall vara
dernere af Majken och Greta, och hvad de alla heta.
Haf förbarmande, min bror, och låt dem bli fulltaliga
vid sitt julbord! Jag skall bära in åt dig, jag.

— Nej, jag! — ropade Ada, som också fann
be-tjentens promenerande högst otrefligt.

— Och jag, och jag, — skreko Alice och
Marianne, förtjusta åt någonting så nytt.

— Och jag, och jag, — instämde herrarne i
artig korus.

— Ni ä’ tokiga, — sade öfversten, som alltid
brukat hålla sin betjent trafvande mellan salen och
salongen vid julklapps-utdelningen. — Men låt gå!
När barnet får sin vilja fram, så gråter det inte,
brukar Adrian säga.

— Wessberg får gå ner; vi hjelpa oss sjelfva.
Wessberg far gå, får gå, — ropade småflickorna och
sprungo att taga emot nästa paket på halfva vägen.

Och det blef ett glam, ett lif, en rörelse som
smakade de flesta långt bättre än det högtidliga
stillasittandet. Alla ville gå, man slets och refs om
pa-keierna, och der uppkommo konfusioner och
kollisioner af besattaste slag, tilldess öfversten tog på sig
sin allvarsamma min och sade:

— Hvad vill det här bli af? Ni har ju samlat
på mig en hel hög inom en handvändning! Det kan
icke tusan sköta mer än en sak i sender. Och knappt
någon menniska hör ju på hvad jag läser! Om alla
måste springa, så skall det ske i ordning, hvar och
en i sin tur. Sitt ner, flickbytingar, och lyd ordres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free