- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
148

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148’

säger jag er; eljest, vid mitt skägg, behåller jag
alltsammans för mig, både vers och innehåll.

Detta tordes man nu inte riskera, och ordningen
återvände.

Snart var det ej nog med simpla paketer. Der
kommo gubbar och käringar, fästmän och fästmör,
grisar och hons, korgar och hjertan, likt och olikt. I
tusen upptåg, i tusen rimliga och orimliga rim hade
skämt och gyckel gifvit sig luft. Men der kommo
ock verser af känslosam natur, nemligen sådane
hvarigenom Eugene sökte lägga an på Adas hjerta. Dessa
voro ej utvändiga, ej ämnade för allas ögon och öron,
och våldförde således julklapps-lagen, som fordrade
högljudd uppläsning, på samma gång som de alldeles
förfelade sitt mål.

Först efter tre timmar var klapputdelningen slut;
och salongen var då förvandlad till ett varumagasin,
dit det var högst af nöden att betjenten inkallades
för att taga hand om den mängd af emballage som
inkräktat hela golfvet. Soffor, stolar och bord voro
höljda af klädningstyger, mäütiller, hattar, broderier
och artiklar af tusen slag. Man skulle trott att hela
familj en~~vari t alldeles utblottad och nu på en gång
skulle klädas upp, och det var svårt för hvar och en
att veta reda på sitt, med undantag af Emérence,
som hade starkt ägodelssinne och med synbar njutning
samlat och fört räkning öfver hvarenda småsak.

Ada, som aldrig förr varit med om någonting
sådant, var nästan brydd öfver den massa grannlåt som
fallit på hennes lott. Men hvad som gjorde henne
den innerligaste glädje var en gåfva som efteråt
lemnades henne enkelt i handen, utan bihang af verser
och atrapper. Herr Adrian hade låtit göra åt henne <
en medaljong med hennes farmors hår, och valde, för
att lemna henne den, ett ögonblick då sällskapet
spridde sig i de mindre rummen. Och väl var detta
för Ada, ty ögonen blefvo så öfverfulla och den rörda
själen trädde så lifligt fram vid åsynen af dessa
älskade gråa lockar, att hon visst behöfde ensamheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free