- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
149

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149’

med den vän, till hvars hjerta hon snyftande
tryckte sig.

— Var glad, min unge! Farmor har en bättre
julfröjd än vi, — hviskade herr Adrian, i det han
höjde upp hennes nedböjda hufvud, och kysste bort
tårarne, som strömmade öfver hennes kinder,

— Ack jo! jag vet det, och är glad, — svarade
hon, såg honom trohjertadt in i ögonen, och log; men
tåreregnet föll ändå lika varmt och rikligt. Med den
dyra gåfvan, tryckt till sina läppar, sprang hon in
till sig; och först sedan hon der tillbragt en stund i
ännu fullkomligare ensamhet, blef hon i stånd att
återvända till de andra.

— Nu, mitt barn, tror jag du får ge oss the
genast, — sade då öfversten. — Jag har nästan läst
mig hes för det allmänna bästa, och det skall just
smaka riktigt skönt att få sig en kopp.

Ada och Emerence hade nu delat de husliga
små-bestyren, som roade dem båda, de skötte den hvar
sin vecka. Öfversten var serdeles nöjd med detta; han
påstod att huset blifvit dubbelt så trefligt sedan
de unga husrådinnorna börjat sin verksamhet, och
följde med obeskrifligt belåten blick sin vackra dotter
när hon rörde sig i sådane sysselsättningar.

För henne var det nu en verklig lättnad att få
gå ut i salen till théserveringen, ty pratet och
skrattet i salongen förekom henne tomt och underligt
sedan hennes tankar nyss dvalts hos den kära aflidna,
ömsom i miünet af det stilla, allvarliga hem som
varit hennes, och i föreställningen om det högre och
herrligare dit hon g&tt. Att efter någonting sådant
servera thé, kunde väl förefalla något smått äfven
det, men det var dock stillare, och adlades dessutom
genom nöjet att tillfredställa en önskan .af pappa.
Småsystrarne kommo ut till Ada, för att få sin portion
vid sjelfva thébordet, och detta var också godt; ty
ehuru yra och upprasade de denna dag varit, kunde
hon här få en stund att tala med dem om betydelsen
af denna afton, att säga dem hvad hon gerna velat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free