- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
150

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150’

men ej ansåg tillständigt att ropa äfven till alla de
andra: att de ej för den verldsliga fröjden måtte
glömma lyssna till englarnes fridshelsning.

Yar det andeligt högmod som lät Ada önska att
gifva ett sådant varningsord till hela sin omgifning?

— Nej; men hon tyckte att hvar och en menniska
borde ropa till den andra: Se på barnet i krubban!
tyckte att hon sjelf så väl som någon behöfde ett
sådant tillrop.

Snarare var det ett annat fel: menniskofruktan,
som afhöll henne från att yttra denna sin mening. —
Icke går det an att jag säger något! icke passar det
mig att tala, är en undflykt som låter mycket ödmjuk
och förefaller mycket naturlig, men som ofta ej tål
vid sjelfpröfningens dom; och i den blygsamma
försynthet som bör finnas hos en ung flicka, har
menniskofruktan goda kryphål att gömma sig uti.

Då Ada åter kom in, nämnde hon ej ett ord om
de tankar som sysselsatt henne före och under
thé-serveringen, utan återtog den lätta ton som passade
för omgifningen. Men då de främmande gått och
familjen skulle skiljas, kunde hon ej taga godnatt, utan
att tala till sina närmaste om Ljuset som uppgått i
natten. Hjertat blef så fullt, och hon borde ju kunna
säga det till dem. — Ack! nästa ögonblick önskade
hon att hon ej gjort det.

— Min söta lilla engel, det är ofantligt vackert
det der! Du talar som en hofpredikant, — sade
öfverstinnan och kysste henne.

— Jaha, jaha, det har du rätt i. Det är en
stor högtidsdag i morgon; och om jag finge min post
så tidigt färdig, skulle jag, ta mig tusan, gå i kyrkan,

— blef öfverstens svar.

— Lilla du, det der är för högt för mig så dags
på qvällqvisten. Jag somnar bums här jag står, om
jag inte skyndar mig i säng, — förklarade Emérence.

— Kära Ada, du går rent af och blir läserska!
Jag slår vad att nästa år så års sitter du som fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free