- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
151

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151’

på Odinsberg och sjunger botpsalmer med
bondgummorna, — sade Thérese.

Och Eugene, som stulit sig till att lyssna på
hvad Ada sade, utropade: *

— Du är sublim, min aldra gudomligaste lilla
syster! Jag lofvar dig att blicka och tro och vandra
så fromt som sjelfva herdarne i Bethlehem, om din
lilla mjuka hand vill leda mig på omvändelsevägen.

Det var en bitter tår Ada sväljde, under stort
bemödande att se lugn ut, då Elmers, som fördröjt sig
med hennes farbror i ett af de inre rummen, kom
för att gå upp till sig. Han måste ha märkt hennes
nedslagenhet i trots af det bemödande hon gjorde för
att dölja den; ty när alla de andra just då gingo åt
hvar sitt håll, sade han i det han, för första gången
sedan den der märkvärdiga valsen, fattade hennes
hand:

— Jag hoppades i afton få höra fröken Ada
sjunga om ljus och tröst for verlden all, och i stället

tycks det–— Men förlåt! det är kanske icke

grannlaga af mig att anmärka–Jag har
emedlertid tänkt på en julpsalm både i dag och många
gånger förut.

Elmers sade detta så hjertligt, att Ada såg upp
förvånad och glad. Att svara kom icke i fråga, ty
det var nu farbror Adrian som ville taga godnatt,
och Elmers hade redan gjort det. Bäst var också att
slippa, ty det är ej alltid lätt att finna svar äfven
på så enkla ord, då de åtföljas af en blick så god,
så varm och djup som den hon sett fästad på sig.

— Han Sr då inte ond på mig! han har aldrig
varit det, — tänkte hon under det hon gick in till
sig. — Det var blott en dum inbillning af mig det
der. Hvarför skulle han också vara det? — Ja,
någon orsak har jag aldrig kunnat utfundera, men nog
har det ändå många gånger sett ut som om han varit
ond på mig. Hela tre veckor som han aldrig talat
till mig ett enda ord, om inte rent af tvungen! Ja,
ban har gått sin väg mer än en gång, bara för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free