Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153’
barnsligt välbehag för den hvita liljan, med hvilken
förknippade sig en liten nätt anekdot som Elmers
vackert berättade. Han hade straxt derefter låtit
infatta den till julklapp åt henne.
11.
— Hvad tunnor tusan vill det här säga, —
ropade öfversten, och kom i nattrock och tofflor ut i
tamburen. — Hvad sjutton skock millioner —–
— Tyst pappa, — sade Ada och lade djerft
handen på hans mun. — Om du låter så der illa, får du
ingen rakkyss af mig hvarken i dag eller någonsin;
jag gömmer dem alla åt farbror.
Ada hade redan förträffligt lärt sig ett smekt
och smickradt barns fria ton i hemmet, och visste väl
hur hon kunde umgås med pappa, Öfversten kysste
den lilla svandunskantade handsken, som lagdt sig på
hans mun, tog sedan dottrens hand mellan sina, och
sade:
— Du har rätt, det är en förbannadt ful vana.
Vänj mig af med den, kära barn! — Men så säg då,
Adrian, hvad är det här för spektakel? Hvarföre i
alla gudars namn släpar du ut flickan på det här
viset midt i natten?
— Är det natt nu, tycker du, — frågade Adrian,
i det han mycket lugnt hängde upp sin hatt och pels.
— Det var väl, när ni skoj tade åstad åtminstone,
fast det nu hunnit ljusna litet.
— Du menar att det var mörkt, pappa ? Ja, det
var det; men julljusen lyste oss. I de flesta hus voro
fönstren upplysta, i många hade man tändt barnens
grenljus och julgranen. Detta är ett vackert bruk,
och jag är blott ledsen att det såg så sömnigt och
ovänligt ut hos oss. Nästa helg får det inte bli så,
ty nu vet jag hur det bör vara. Ack! du skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
