- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
156

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



türligtvis. — Deras flyttning till ödemarken, deras
afskiljda lif, Adrians många egenheter — der ha vi
ägget, tänkte öfversten under det han sömnlös vred
sig i 6in säng. Jag var väl tokig som inte längesedan
gissat att hans pjåskighet och befängda idéer måste
ha den grunden! Han håller fromma tal, han läser
Guds ord som en annan äter bröd, och flickungen på
samma sätt. Hvilken upptäckt!

Öfverstens förfärligaste hj ern spöke var läseri,
hvilket han dock vanligen benämnde med det söta ordet
"sirap". Och om han fått se den lede fienden sjelf
med hull och hår, kuude han knappt blifvit mera
förskräckt än öfver Mariannes påstående att Ada var
läserska. Det var ju då ej underligt att han svor!
Men såsom en vis man egnar, ville han pröfva något
längre innan han högt förebrådde brodern att hafva
gjort en sirapskruka af hans dotter.

Om Ada ej haft den vanan att, då någon
bedröfvade henne, icke strax säga något, utan gå tyst
undan, så skulle öfversten snart ansett sig hafva pröfvat
nog; ty hade hon sagt der nere i tamburen, hvad
hon inom sig beslöt att säga så snart hon blefve
lugnare: "Du gör synd emot Gud genom dina
svordomar, pappa, så skulle detta enkla yttrande i hans
dåvarande sinnesstämning fått gälla som vittnesbörd
nog; och livad ban en dag förut skulle hafva skrattat
åt, såsom en barnslighet, skulle nu hafva grämt
honom såsom en olycka.

Det var en lång och pröfvande blick han fäste
på sin dotter, när man en stund derefter samlades
kring kaffebordet. Han tycktes vilja se på hennes
panna ett hemligt insegel som skulle stämpla henne
till läserska. Men han såg blott hennes vanliga goda
och glada uppsyn, samt det lätta behag, hvarmed hon
rörde sig i serveringsbestyren. Och när han hörde
det silfverklingande skratt hon uppstämde då Pirre
hoppade upp och helt behändigt tog smörgåsen ur
handen på Emérence, i häpnad hvaröfver Alice satte
sig på golfvet i stället för på stolen, då tänkte öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free