- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
157

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167’

verBten: Åhnej, det har ingen faraT Och en skeppnnds
tyngd föll ifrån hans bröst.

Vid denna angenäma känsla blef han så god i
hågen, att han ej blott förlät sin bror och Ada att
de äfven ville gå i högmessan, utan uppmanade så
många som kunde att göra dem sällskap, beklagade
att han ej sjelf hade tid att göra det, och lofvade
att sedan han slutat sin post skulle han läsa Wallin
för de hemmavarande.

— Men icke förrän vi komma hem, ty jag vill
nödvändigt höra pappa, — sade Ada och blinkade åt
småsystrarna, som redan hviskande frågat henne när
de skulle få sjunga psalmen.

Detta fann öfversten alldeles i sin ordning, och
det nästan smickrade honom att hans bror också ville
höra på honom. Det fick tillochmed passera, att
Adrian rådde honom till att heldre läsa Luther. Och
när, efter predikan, Ada slog an ett accord på pianot
och småflickorna uppstämde sin psalm, blef fadern så
behagligt öfverraskad, att det omöjligt kunde falla
honom in att finna något sirapistiskt i den rena och
rörande sången.

Men Ada för sin del blef mycket bedragen på
sångens verkan. Hon hade åsyftat någonting godt för
sina små systrar, och äfven för föräldrarne; och i
stället fick hon nu höra Alice, Marianne och sig sjelf
prisas såsom näktergalar och underverk. Öfversten
drack deras skål vid middagen, sedan han enskildt
för hvar och en af gårdagsgästerna, som åter samlats,
berättat hvilken "rasande angenäm öfverraskning" hans
trenne döttrar beredt honom. De måste låta höra sig
om aftonen för alla herrarne, det var ingen hjelp
derför; och Bom beröm slösades från alla håll, var det
ett helt annat slags nöje än hittills de små flickorna
nu hade af sin sång, till skada isynnerhet för
Marianne, som var fåfäng af naturen och alltför villigt
upptog hvarje eggelse till öfverdrifna tankar om sin
lilla person. Ada fick således den läxan att studera
på huru lätt vi göra illa, då vi tänkt oss mena väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free