Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
42.
Denna julhelg råkade bli den tystaste,
följaktligen den tråkigaste familjen Stjernefalt kunde påminna
sig. Landshöfdingens reste bort, Rutersvärds hade
sjukt i huset, deras mindre intima bekanta voro på
åtskilligt sätt förhindrade från tillställningar, ett starkt
töväder gjorde slut på föret och försvårade umgänget
med landtadeln; baler gåfvos väl i staden, men
endast af och för bourgeoisien, spektakler väntades, men
truppen fördröjde sig på annat ställe. Ingenting hände,
och man var tvungen att lefva som snäckan i sitt skal.
— Det är olidligt! — pustade Emerence.
— En horreur! -— instämde Thérese.
De hade velat ställa till spektakel hemma, men
det ville sig icke heller. Ingenting dugde, ingenting
var roligt. Emerence påstod att detta kom an på
Thérese, som länge varit vid synnerligen ojemnt och
förstämdt lynne. Thérese kallade henne en retbeta,
som väl kunde förstämma hela verlden. En afton var
luften tyngre än vanligt. Systrarne hade grälat rätt
tappert och ännu icke hunnit smälta förtreten.
Ada, som förgäfves sökt stifta fred, hade blifvit
melankolisk på försöket. Öfversten kunde ej få sitt
parti och var dessutom desperat på väderleken.
Eugene, sårad af Ada i sina något för näsvist framställda
ömma känslor, spelade furioso på fortepianot, och drog
emellanåt förtviflade suckar. Det blef ej bättre
fastän ett par af officerarne kommo på visit.
— Löjtnanten behöfver ej göra sig besvär att
skrifva ut rol erna, — sade Emérence ganska snäft
till Wimmerskants. — Pjesen duger inte. Thérese
finner grefvinnans parti otacksamt, och jag skall
aldrig mer lägga två strån i kors för att ställa till
spektakel, det är hvad jag vet. Hvarenda pjes löjtnanten
skaffat oss är bara dum smörja. Usch så tråkigt!
— Hvad tusan hakar skulle Solgranat flacka ut
på landet efter, — frågade öfversten så snäsigt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
