- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
161

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161’

kade godmodigt gäckande åt sin "herr bror", som
slutligen sjelf blifvit indragen med i leken, och tog
sitt parti att skratta så godt som någon.

— Jo, hast du mir gesehen du, — ropade Adrian
och klappade i händerna. — Det är inte så tråkigt
att vara en toker ibland!

Snart blef öfversten gående "makalös" midt i
ringen, och Adrian sjöng med högljudd lust:

"Och det var rätt, och det var rätt, och det rätt och

lagom!

Vår öfverste får i dansen gå för ingen vill ha honom."

Wessberg sperrade vidt upp ögonen och log, när
han kom in med fruktkorgarne och fann herrskapet
i detta barnsliga tidsfördrif. Och hans förundran
delades af Elmers, som efter slutadt dagsarbete inträdde
på samma gång. Men den sednare blef genast ryckt
med in i leken af Emerence, som ursinnigt nöp
honom i begge armarne och skrek:

"När hvar tar sin

Så tar jag min,

Så får den siste ingen."

Men som i och med detsamma hvarochen tog sin
och ingen blef utan, så upplöste sig hafreskärningen
i skratt och strid om hvem som skulle vara den
makalöse; och således gjorde Elmers slut på leken, men
lyckligtvis icke på skämtet och munterheten. Alla
hade nu för denna gång gifvit sin tråkighetslåt på
båten; prat och löje ljöd från allas läppar, öfversten
glömde väderleken, öfverstinnan sitt hufvud; mabonne
tordes fram med sitt resprojekt; Eugène tog en rulle
strängar och botade med egen hand den skada hans
dåliga lynne förorsakat pianot; systrarnes groll var
bortblåst, och de inläto sig på nytt i underhandling
med Wimmerskantz om teaterpjeser och rolutskrifning.
Så litet behöfs det ibland för att stämma om ett helt
sällskap! — Men om man nu gjort dessa personer
uppmärksamma härpå, månne någon af dem skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free