- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
162

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162’

gått in på att gifva den hederlige Adrian och hans
gamla folklekar äran för sin omstämning? — Yisst
icke! — Yi ha aldrig varit annorlunda, vi ha inga
nycker, inga mulna stunder; och hade vi, så ville
det nog något annat till att förändra dem! Så skulle
hvar och en med öfvertygelse försäkrat om sig. Herr
Adrian gjorde också icke anspråk på någon ära; han
dukade upp gåtor och charader, och var rik på infall
och upptåg, sedan det barnsliga lynnet hos honom en
gång kommit att gifva sig luft; och det var för
honom ära nog, när han slutligen fick bror och
svägerska att luta sina kloka hufvuden ihop med hans och
småflickornas öfver ett skrapnos-spel.
Teaterpersonalen slog sina tillsammans öfver en komedi som borde
genomgås. Sällskapet delade sig således, men i bästa
harmoni, blott till befordrande af allmän otvungenhet.
Eugene stämde och skrufvade; och Ada, som efter
sin långa höstresa kunde tala af erfarenhet, afrådde
mabonne från att styra ut sig i sidenhatt och erbjöd
sin lilla förträffliga reshufva, hvarpå de båda försvunno
for att pröfva den samt öfverlägga om en kappsäck
och andra vigtiga ting.

Elmers ensam undandrog sig all verksamhet och
alla kotterier. Han gick in i det af en liten röd
lampa mildt upplysta kabinettet, och försjönk i tankar:

"Hvad han tänkte vet Freja och skalden det vet.

J som älsken, J veten det J!

Må det tillåtas oss att med dessa ord på
vackraste möjliga sätt uttrycka hur det stod till med
honom, oaktadt hans visa beslut att på intet vilkor
underkasta sig kärlekens ok. Han tycktes nu ha
glömt alla sina föresatser; åtminstone hade efter
julaftonen, då han ej kunnat motstå lusten att tilltala
Ada, och juldagen, då, sedan hon sjungit och spelat,
höfligheten fordrade att han gjorde det ånyo,
samtalen med henne blifvit så flitiga som ville han, då isen
nu en gång var bruten, taga sin skada igen för de
tre veckornas tystnad, danske hade han lagt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free