- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
166

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166’

märka hvar den ena länken tager uti den andra,
skulle den ha slutat med menniskan, ett jemförelsevis
så vanmäktigt och kärlekslöst väsen, och ställt inga
varelser på det omätliga mellanrummet mellan henne
och sig?

— Det har jag icke påstått. Han kan ha
befolkat millioner himlakroppar med ojemförligt högre
utrustade väsenden; och vill ni att vi kalla dem för
englar, så har jag ingenting deremot. Bed mig blott
icke tro, att — som katekesen lärde mig och ert
uttryck om de hvita vingarnes susande här omkring oss
påminte mig om — Englarne äro tjensteandar,
utsända till menniskornas fördel och för att uträtta
Guds befallningar i afseende på oss.

— Och hvarföre vill ni ej tro det?

— Behöfver Gud några tjensteandar, fröken Ada ?

— Nej; men andarne behöfva tjena honom för
att vara lyckliga. Vore Gud, hvad ni dock sjelf
kallar honom, kärleken, om han ej skapat alla varelser
till sällhet? Och kan sällhet tänkas utan verksamhet?
Men redan vi härnere känna, att den skönaste
verksamheten är att tjena Gud; och för dem som stå
öfver oss kan det ej finnas någon annan.

— Det der vill jag gerna antaga. Men fältet
för dessa väsendens verksamhet är ett annat än det
här lilla urverket jorden, som, sedan det väl blifvit
satt i gång af den store mästarens hand, ej behöfver
något vidare för att gå så väl och så länge det kan.

— Ryttmästaren medger således englar i
universum, men ej för oss?

— Jag förnekar icke tillvaron af högre väsenden,
men tror deras uppgift vara en annan än atFvaka
öfver vårt lilla klot. Jag tror att den evighetsgnista
som lefver i oss skall öfvergå till och utbildas uti en
högre verldsordning efter Guds goda behag, utan att
andra sferers innevånare behöfva dragas hit ned till
att tjena oss. Och om vi skola antaga dessa vara
rent andliga väsenden, så låter jag dem vara andar,
lånar dem hvarken form eller färg, vingar eller dräg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free