Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173’
fria gåfva, väljes af dem som blifva himmelrikets
arfvingar, och de kallas utvalde emedan de valde henne.
Af sig sjelf allena kan menniskan icke göra detta
saliga val, såtillvida gjorde hon sig genom syndafallet
ofri; men hon kan stå emot Guds Andes ledning till
detsamma; och för hvarje gång hon, drifven af sin
egen onda vilja och af det ondas furste, detta gör,
desto mera förstockad och stark i det onda blir hon.
Således kan Herren säga de förskräckliga orden: Jag
hafver förhärdat deras hjertan i full
öfverensstämmelse med det oändliga förbarmande och långmod,
hvarmed han i det aldrayttersta fortfar att locka
syndaren till sin kärleks delaktighet.
— Nå, om vi nu antaga detta, hur kan likväl
en kristen så hjertlöst nöja sig med att tro dessa
olyckliga fara till helvetet, och dermed slut? Hur
kan han vid tanken på deras qval glädja sig åt
hoppet om sin salighet?
— Vore det då mindre hjertlöst att nöja sig med
osaligheten för alla? Skulle vi skjuta
räddningsankaret ifrån oss för det icke alla vilja omfatta det? Att
tänka på de osaligas öde är rysligt, alltför rysligt!
Men Gud bevare oss att derföre tvifla på hans ord,
ty det är rysligare! — Jag har nog också grubblat
på hur det är möjligt att icke de fördömdas ve skall
störa sällheten i himlen; det var då farmors död hade
fört mig till att mera tänka på tillståndet efter döden.
Här glömma vi deras elände, tänkte jag, emedan vi
äro glömska, lättsinniga, ofta obarmhertiga och icke
ens i stånd att göra oss rätt begrepp om deras qval.
Men der, då vi blifvit förädlade, fullkomnade i
kärleken, hur skulle vi icke lida af att veta––Jag
höll på att förlora all frid för denna tanke. Men
farbror gjorde mig uppmärksam på att detta kunde
vara en farlig frestelse, om jag icke vände det till en
nyttig pröfning för min tro. Jag slöt mig då så
mycket fastare i bönen till Gud och fick åter lugn. Jag
vet ju att han har underliga vägar och outiansakliga
råd! En gång skall han låta mig se klart i allt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
