- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
178

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178’

— Nej, nej! Men jag är orolig, och kan ej
sofva; jag känner att jag ej kan det. Låt mig
derföre sitta här! Någon bör vara till hands om hon
vill något, och jag skall nog laga att hon ej märker
att det är jag.

— Hon behöfver minsann ingenting. Det är
bara hennes vanliga onda, det är jag nu alldeles viss
på; och hon plär sofva som en stock när åkomman
är öfver. Men säg, hvad är du ledsen för, Ada?

— Låt Ole Lucköje berätta dig det under
paraplyet. Vi få nu ej prata ett ord mera. Godnatt!

— Men–-

Ada tillslöt de invändningsrika läpparne med en
kyss, sköt sakta Emerence in genom dörren, och
skrufvade ner lampan, så att blott ett matt skimmer
upplyste rummet.

Emerence föll snart i den friska ungdomens djupa
och lugna sömn; och äfven Thérèse somnade, men i
ett öfverretadt, sinnes oroliga och föga hvilande
slummer. Hon suckade ofta, kastade sig af och an, i det
hon yttrade klagande och afbrutna ljud, spratt flera
gånger häftigt till osh reste sig upp, men sjönk matt
tillbaka och somnade ånyo. Tyst som en ande smög
Ada sig till hennes bädd för att svepa täcket bättre
om henne när någon kastning bringat det i oordning.
Hon betraktade med innerligt medlidande detta bleka,
sköna ansigte, på hvilket spåren af lidande voro
alltför märkbara, och frågade utan ord: Hva’d är det som
stör din helsa och förbittrar din själ? Hvad kan jag
göra för att lindra? och hvad har jag gjort, eftersom
du är så ovänlig emot mig? Utan svar stal hon sig
sedan lika tyst tillbaka, och satt stilla bredvid den
halföppna dörren, tilldess någon ny rörelse af Thérèse
manade henne att återkomma.

Ada hade sagt sannt till Emerence, att hon ändå
ej skulle kunnat sofva denna natt. Hon hade förut,
derinne i sitt rum, börjat en vidräkning med sig sjelf,
som under nattens enslighet måste fortsättas, oeh som
var orsaken till den darrning Emerence anmärkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free