- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
182

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182’

förtviflan, hela huset i oro; och först mot våren
inträffade en lycklig brytning. Thérèse började då
bättras, doktorn hade vunnit en ny seger, och
öfverstinnan sväljde tåligare än någonsin hans piller, som
dock alltid gjorde på henne lika liten verkan.

Men Thérèses sjukdom var ej enda, ehuru en
stor, orsak till den förstämning i sinnena som ej mer
ville låta leka bort sig af farbror Adrian eller någon
annan.

— Jag tror, ta mig tusan, att Elmers går och
får gulsot eller lefversjukan också; — sade öfversten,
då han dag efter dag såg sin gunstling med allt
blekare panna och dystrare uppsyn. — Fan vete hvad
som kommit åt honom! Och besked vill han inte
alls ge för sig! Nära på skulle jag tro han vore kär;
men förbannadt besynnerligt betedde hau sig då i
sina ömma qval! Nog hör det älskare till att se
hängfärdiga ut till en tid, men med ett visst
koketteri likväl, och hos honom kan jag ej upptäcka en
skymt af något sådant.

I stället upptäckte öfversten snart något annat
som grämde honom otroligt.

Elmers hade, så snart han kom upp till sig efter
samtalet med Ada, tagit ned sin bibel från hyllan,
der den i många år stått försummad och förgäten.
Och ej blott denna afton läste han mycket och
uppmärksamt deruti, utan sedan alla dagar, läste såsom
den der innerligt längtar efter ljus och frid; men
fann icke hvad han sökte. Tvertom, ju mera han
läste, dess fridlösare blef hans själ, dess sorgsnare
hans sinne; ty fastän han snart började akta och
älska den lära han så länge missförstått, så förstod
han den ännu blott endels. Han fick blicken fullt
öppen öfver sitt eget förderf och behof af frälsning;
men frågade ideligen: hvad skall jag göra att jag
måtte få evinnerligt lif? och kunde ej fatta att allt
redan var gjort för honom. Han hade börjat af allt
hjerta tro på verldens Frälsare, men icke på sin;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free