Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184’
i fruktlöst trälande under lagisk försynthet. Men allt
hans tal tjenade till intet. Elmers blef blott mera
sorgsen, mera sluten. Och dess värre harmades
öfversten emot sin bror.
Herr Adrian lade väl just icke detta så serdeles
på sinnet ; men ett obehag var det dock som han
gerna undvikit; och han längtade storligen efter den
fjortonde Mars, då han skulle tillträda sitt
Alm-lunda.
— Jag menar bror min blifvit galen, —
mumlade han mer än en gång, då han med ett af sina
favorit-ordspråk: bättre fly än illa fäkta, flydde
undan öfverstens utfall. — Det der kältet om pietism
och sirapism har blifvit en fix idé hos honom. Jag
hörde aldrig något befängdare! Kunde jag än tala
med åskans kraft och näktergalens ljufhet, så finge
jag honom visst ej till att begripa skillnaden mellan
gudsfruktan och fantasteri. Således aldrig ett ord
mera; ty tala utan verkan gång efter gång är att
illa fäkta; det är — sans comparaison för öfrigt, min
förgrymmade herr bror — detsamma som kasta sina
perlor för svin. — Godt emellertid att han grälar på
mig och inte på flickungen!
Ada fick nemligen ingenting med af öfverstens
vrede. Det föll honom ej in att tillräkna henne
minsta skull i detta fall; och ej hellar egde några vidare
samtal rum mellan henne och Elmers som kunnat
väcka honom på en sådan tanke.
Elmers undvek nu åter Ada lika strängt som
någonsin, men af bättre bevekelsegrund. Han stred
ej mera för verldsliga beräkningars skull mot hennes
välde öfver hans hjerta, utan ville blott ej låta detta
välde, som han nu erkände, inverka på sig i den
vigtiga sak som borde vara en fråga ensamt mellan
honom och Gud. Han mente alltför ärligt med sin
längtan efter ljus och tro, att tillåta några ömma
känslor besticka sitt omdöme eller förströ sina tankar.
Omständigheterna gynnade nu på det högsta hans
föresats att undvika Ada, ty under Thérèses sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
