- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
187

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187’

ligt vapen tungan kan vara, och hur verksamt, då det
föres af en person som tillhörer de ansedda och högt
uppsatta på sin ort.

Händelsen hade dock inga vidare följder, än att
Sjöviksborg fick något att tala om, de fromma i
lan-dene något att sucka öfver, tidningarne något nytt
vatten på sin qvarn om orimligheten af våra lagar,
och Lejonram sjelf nytt skäl att se lycklig ut, ty nu
kunde han fullt bokstafligen räkna sig till dem som
menniskorna smäda och förfölja för Christi skull.
Aldrig hade han kännt sig stoltare och friare, än då han
stod anklagad inför rätten, aldrig sällare än såsom
sakfälld och skandaliserad, hönestunderna på
Odinsberg fortforo derefter som förut, och blefvo blott mer
besökta; Lejonrams anseende hos menige man steg
betydligt sedan en liten tillstymmelse till martyrkrona
prydde hans hufvud; Elmers stannade kanste just för
skandaltillställningen längre qvar hos honom, än han
eljest skulle ha gjort; och öfversten höll på att
förarga sig gallfeber på halsen, helst som Lejonram hvar
gång han gick förbi såg upp till fönstren och
helsade med ett så sällt och mildt uttryck, som hade
han för sin del aldrig vetat hvad förargelse ville
säga.

Ett annat moln på familjens vinterhimmel var,
att Eugène fore sin afresa till Upsala gjort, en
misslyckad storm på Adas hjerta; och korgen, som blef
hans lön, var ej blott tung för honom att släpa med
sig, utan det var som om han lemnat tyngsta delen
qvar att skräpa hemma hos mamma, der den fyllde
sig med allahanda troll skt otyg, till förfång för den
husliga trefnaden. Öfverstinnan, högst förbittrad
öfver sin sons déconfiture, var väl angelägen att för
verlden dölja såväl denna som sin harm deröfver, men
lät i stället harmen gifva sig temligen fritt luft i
hvardagslifvet der hemma. Ada hette ej mer min lilla
engel med den der ljufva tonen; sötsakernas tid var
förbi, och i stället fick hon tära sin Eorg~bit för bit
i tusende sinom tusende stickord, dem hon väl sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free