- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
190

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190’

aldraifrigast begärt att få Ada, och henne ensam till
aftonsällskap, gjorde hon ej annat, än stack och
pinade henne på tusen sätt, som om hon gjort till sin
enda uppgift att vara henne en tålamodspröfning; och
Ada kände fullväl att de i fråga om vänskap stodo
så långt ifrån hvarandra som någonsin. Men flydde
hon blott på en stund trötiad ifrån henne in i sitt
rum, eller till småflickorna — hvilka voro alldeles
förvisade från sjukrummet sedan Marianne (en gång i
sin obetänksamhet sagt till Thérese: "Huj uj, hvad du
ser ut! Gul som en citron!" öfver hvilket ohemula
yttrande hon råkat i nervskakning — då hade Thérese
ingen ro förrän hon fick henne tillbaka, och
öfverhopade henne när hon kom med ursäkter för sin
ovänlighet, bedyranden om sin vänskap, men framför allt
med frågor hvar hon varit, hvad hon gjort och hvem
hon träffat.

En af de svåraste punkterna för Ada att fördraga
var Thérèses ständiga lust att tala illa om Elmers.
Hennes antipathi mot honom tycktes dagligeu tillväxa
under denna tid som hon icke såg honom; och hvad
helst man talade om, kunde hon alltid deri finna
anledning till ett utfall mot honom. Ada teg då
vanligtvis, icke emedan detta så bedröfvade henne att
hon måste bli svarslös, ty hon aktade föga Thérèses
omdöme och ansåg hennes bitterhet knappt förtjena
ett svar; skulle dock gerna och lifligt svarat och
försvarat, om icke kinderna blifvit så förargligt heta så
snart Elmers nämndes, att det liksom stockade sig i
halsen dervid. Thérese märkte nog att så var, ehuru
Ada gjorde sitt bästa att dölja det, och dess mera
tilltog hennes lust att backa på ryttmästarn.

Småningom under dennes långa bortovaro fick
Ada emellertid bättre mod, och en afton, då de båda
styfsystrarne voro ensamma, blef hon till och med
vältalig i hans försvar. Thérèse anmärkte detta
spetsigt och gäckande.

— Tro hvad du vill, — afbröt Ada förargad.
— Bättre är i alla fall försvara än förtala folk, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free