- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
191

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191’

ditt förtal är vis à vis Elmers så alldeles orimligt, att
jag å min sida måste tro–—

— Hvad, — frågade Thérese häftigt.

Att det är kärlek, som gömmer sig bakom ditt
hat, väntade hon kanske att Ada skulle svara, ty hon
bleknade vid sin egen fråga. Men till en sådan
förmodan var Ada alltför enkel och omisstänksam.

— Att det är en fix idé som gör dig litet
koll-rig i den punkten, — svarade hon lika simpelt, som
uttrycksfullt.

— Jag önskar det så vore, — sade Thérese med
en suck — månne af betryck, månne af lättnad? —
Men jag har ett skäl, ett stort skäl för min ovilja mot
Elmers. Detta skäl bör ingen veta, ingen ana.
Och likväl — — det vore så godt att en gång fa
tala! — Om jag finge uttala det, skulle det kanske
sedan fräta mindre inom mig. — Du är den enda på
jorden till hvilken jag kunde säga det, ty jag tror att
du borde - — — Du är min vän, och du bör, du
måste — ja, du måste veta det! Så hör då Ada — —

Och det gift som vi nämnt att elakheten en gång
för längesedan roat sig med att hopkoka, och som
obetänksamma sladdersystrar då utspridde så rikligen, att
det äfven hann den fjortonåriga Thérèses öron:
lögnhistorien Om ett otillbörligt förhållande mellan
öfver-stinnan och Elmers; detta gift, som icke stått af sig
under de många år det hvilat, droppade nu Thérese,
väl destilleradt, i sin häpnande och förfärade
styfsy-ters öra och hjerta. Hade det verkligen alla dessa
år legat och frätt på Thèréses eget hjerta — och hon
sade så — då hade åtminstone den icke goda
rigtningen af hennes karaktär en ursägt.

Hon fick länge tala och förklara innan Ada det
aldraminsta fattade meningen af hvad hon hörde; men
då hon slutligen förstod Thérèse, sprang hon upp ocli
ropade med flammande ögon och darrande läppar:

— Det är omöjligt, omöjligt, Therese! Det är
den nedrigaste osanning!

— O! att så vore, — suckade Thérese och sjönk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free