- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
195

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195’

predikningar för mig. Jag är visst inte något ljus;
men för att kunna ta åt mig allt det der, skulle jag
väl vara en tjuf åtminstone. Finner du i den boken
hvad du för din del behöfver, så behåll det för dig
sjelf, ty mig passar det alldeles inte. Jag hoppas att
jag har lika mycken känsla för religion som någon
annan — ja, lika mycket som du, fast jag inte spelar
helgon — men det får jag säga, att vackrare och
mildare språk för det vara för att behaga mig.

Ada teg och flydde så fort hon kunde till sin
kammare, der hon på sednare tid ofta funnit sin tröst
i en stark och häftig gråt.

Så ofverraskade henne herr Adrian, som nu
redan någon tid bott på sitt Almlunda.

Med ansigtet gömt i sina händer satt Ada
framför skrifbordet, på hvilket hon stödde de runda,
hvita armarne, och tårar strömmade fram mellan
her-nes fina fingrar, som regndroppar mellan liljornis
kalkblad.

— Mitt barn, min hjertans flicka, hvad fattis
dig? — sade herr Adrian, i det han bekymrad
up>-lyftade och forskande betraktade hennes upprörda
ai-s;gte. — Hvad är detta för en känsloskakning ? Jig
vill ogerna banna dig det Ada, men måste jag ej, lär
jag ser dig så här?

— Farbror! min snälla farbror! — Ada gjo’de
ett starkt bemödande att hämma tårefloden. — ag
trodde ej att du skulle komma in i dag. Se, du lar
redan gjort mig glad igen! Gräla nu inte på mig då
jag är så lycklig att få se dig.

— Jo, jag vill gräla. Det är en lång tid ;om
jag inte tyckt rigtigt om dig; och fast det nu Kall
låtsa vara solsken, är luften långtifrån klar. I v ad
var det du satt och lipade för? säg!

— Du sade häromdagen att aprilregn gör *odt
och går snart öfver. Jag följer bara med min ticoch
har en liten välgörande aprilskur emellanåt, jag okså.

— Åh, så lätt slipper du mig inte, jag skd ha
sanning, rena sanningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free