- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
200

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200’

hemma, skulle det vara bättre om du kände dig väl
förnöjd med hvad som verkligen icke är att vara nöjd
med? Dina suckar ha väl i främsta rummet gällt
bristerna och icke ditt eget obehag af dem, hoppas jag?

— Ja, det tror jag väl, farbror.

— Nå, då är ju allt godt och som det bör vara.

— Nej, det är det yisst icke, farbror Adrian!
Vore jag så förtröstansfull som jag borde vara,
hvilade jag rigtigt fast i Gud, så skulle jag ej göra mig
en gnista oro mer för någon jordisk brist.

— Men för katten, min flicka, då vore du ju
icke längre menniska! Tror du meningen är att vi
skola taga "Låt dig nöja åt min nåd" på det viset,
att bli som stockar och stenar här i verlden? — Det
der är sjukliga fantasier, som för mycket innesittande
och stadsluft alstrat. Nöj dig du med att känna
menskligt så länge du går härnere, och tacka diu
Gud vackert, om englavingarne växa ut sedan! Nog
är det rätt och i sin ordning att vi sörja öfver våra
synder; men ve oss, om vi börja grubbla på att vi
icke hunnit fullkomligheten! Ty den är icke långt
borta som ständigt söker hur han må fälla oss, och
det ena medlet är för honom lika godt som det andra.
Vore vi felfria, så behöfde vi ju ingen Frälsare, och
det är ju blott genom att rätt innerligen känna oss
behöfva honom som vi blifva Guds barn. Håll dig
blott vid honom enkelt och barnsligt, min Ada, och
räkna för hans skull på ett hem i Guds rike; men
spekulera aldrig på att vara fullkomlig här på jorden.

— Och likväl heter det: Var er fullkomlige
såsom eder himmelske fader fullkomlig är, — sade en
välljudande röst bakom dem.

En purpursky flög öfver Adas ansigte, och dröjde
qvar ännu då hon, vida långsammare än sin farbror,
vände sig mot den lalande.

— Välkommen, Elmers! hjertans välkommen! —
ropade Adrian och skakade dennes hand. — Men du
kommer då öfver oss som en tjuf om natten!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free