- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
207

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207’

— Det skulle inte jag. Jag tycker att det
måste vara husbondens bästa fördel att ha bergadt folk.

— Ja, om folket är sådant som min Jan, blir
det åtminstone säkert hans fördel.

— Men skola dessa menniskor från fjellbygden
trifvas här? — sade Elmers. — Allmogen trånar mer
än vi andra efter hemmets torfva, och bergsbon gör
det, mest af alla.

— Åh, med denna familj är det så lyckligt att
mannen trifs hvar han har mig, hustrun hvar hon
har honom, och barnen hvar de ha oss alla. Såg du
på den unge fyren som tog emot din häst? Det var
sonen Johannes, min stalldräng, kusk, betjent, allt i
allo. Han ser ej modstulen ut, tror jag, eller hur?
Och dottren Sara Lisa, min raska kokerska här,
liksom förut i tre år på Bergala, hon tycks väl just inte
vantrifvas hon heller?

— Nej, det får jag medge. Man kan ej se
belåtnare fysionomi.

— Ännu utgöra de två hela mitt hushåll. Och
jag önskar att jag aldrig behöfde förstora det, ty vi
lefva så lugnt och patriarkaliskt vi. Men redan den
24:de dennes måste jag utvidga mig betydligt, ty
här behöfs flera armar när våren tager till. I
trädgården ämnar jag få nytta af din skyddling, Ada.

— Ack, farbror, hvad det vore väl om hon kunde
bli nyttig!

— Jo men kan hon så. Jan och Annika ha
inte dåliga lämpor med henne och jag ser redan
förändring på menniskan. Håret hänger inte mer så
vildt kring öronen på henne; hon har erbjudit sig att
spola till väfven åt Annika, och när jag kom dit
häromdagen stod hon och tvättade åt sig. Detta är
ju mycket! Och hvad skall det inte bli i sommar
när du sjelf kommer hit och kan inverka på henne;
ty hon har börjat hålla af dig, vet du. Hon blef
verkligen smått glad, då jag sade henne att jag
väntade dig hit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free