- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
210

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210’

— Bah! Efter en vinter sådan som denna
dröjer det ännu fjorton dagar innan sjön går upp.

— Man kan vara öppen i morgon. Du känner
honom ej, du.

— Skulle jag inte förstå mig på isar ? Jag, som
med så stor förkärlek pröfvat dem hvartenda år!

— Dina nordligare böljor ha kanske varit mindre
nyckfulla till sin natur. Men om dessa gäller i hög
grad, att det kan om aftonen annorlunda vara än det
om morgonen var. Isen är här om vårarne ytterst
förrädisk, och slår ofta på ett ögonblick råkar öfver
långa sträckor, der man nyss trodde den fast som
berg.

— Gå inte, söta, snälla farbror, gå inte!

— Hvad kommer åt dig, Ada? Du måtte väl
veta att jag inte är någon mes? Skulle någonting
hända, så kan jag ju simma och kraflar mig alltid
upp på något sätt.

— Men det är orätt, farbror! Då du hör att
der kan vara fara, så gör du synd i att gå.

— Nå, vill nu ägget lära hönan att värpa! —
Kära min flicka, var du lugn! det är ingen fara.
Gammal är äldst och gubben vet nog hvad han gör.
Det är halfannan mil landvägen till Furuholm, skall
jag säga dig, och Grålian behöfver hvila sig.

— Men du kan ju — — —

— Åka skridskor, ja! Och vara envis, det kan
jag också. Således är det inte vardt att spilla flera
ord på den saken, vet ni! —

Det blef dervid. Så snart herr Stjernofält
språ-kat några ord med sitt värderade torparefolk och
fägnat sig åt deras glädje att återse Ada, begaf han sig
ner till stranden, spände jernsko på fot och for åstad
som vinden. Elmers, som följt honom ut, beundrade
den ungdomliga liflighet och styrka som utvecklade
sig i hans rörelser, och som bättre öfverensstämde
med det pojkaktiga öfverdådet i hans företag än med
de till skörd tvinande lockarne, som stucko fram
under hans mössa. Han stod qvar och följde honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free