- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
213

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213’

dem, som nu sent vaknat, väcktes också en känsla af
tacksamhet för den unga qvinnan som antagit sig dem
och så mycket moderligare än hon sörjde för de
arma varelserna. Hon såg på Ada och tänkte: Ack!
jag ville vara som hon. Ebba hade jned den djupaste
motvilja kommit ut på landet till simpelt torparefolk;
och blott den fullkomligaste brist på all tillflykt hade
kunnat förmå henne dertill. Men ehuru hon ännu
räknade som en stor olycka att hon måste vara
derute, hade dock den rena och fridfulla omgifningen,
henne ovetande, verkat något godt. Hennes förakt för
det enkla, fromma hjonelaget, som i början gått ända
till hån och grofheter, hade småningom förvandlat sig
i aktning. Det var som herr Adrian sade; man kunde
skönja en förändring hos henne och den suck som nu
häfde hennes bröst, då Ada sade henne farväl, innebar
ett stort löfte för framtiden.

Hon stannade qvar inne i sin kammare, och Ada
var glad deröfver. Ty hon kände nu, g/mom
kyrkoherden, sin skyddslings förflutna lif och hade rodnat
på hennes vägnar redan vid de få ord herr
Stjemefält sagt Elmers om henne. Hon ville gerna slippa
att göra det på nytt vid att presentera henne för
honom och Emerence.

Men hur hade Emerence tagit sig uti torpstugan
under det de andra varit så upptagna som vi hört? Ahjo,
Emerence förstod att taga sig ut hvar man gjorde af
henne. Hon hade haft ofantligt roligt af att sitta
och banka i väfstolen, så att det hven i
blångarns-varpen, att slå af ett halft tjog trådar och laga dem
igen, att titta i skåpet på två par zinkade kaffekoppar
och en porslinsmugg, att vända på ostkorgen och taga
reda på hvad den dugde till, samt slutligen sitta ned
på en trebent pall bredvid spiseln och smaka på
osten som sednast kramats i den korgen. Allt detta
var ju så nytt, så eget, nästan så fremmande som
Hottentotternas eller Nyzeeländernas hemseder; det
var förtjusande roligt, isynnerhet sedan Ada kom att
dela nöjet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free