- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
215

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

♦215

spann, den otäckingen! Mor Annika gjorde ursäkt för
sin söta Misses närvishet, beskref hans stora förtjgjfc
ster och hur hon låtit honom göra den långa resan
"från Dalarne i en påse som hon bar på ryggen. Det
var visst värdt! Mig försonade det väl till hälften med
besten, ty han hade slitit ondt och haft äfventyr,
stackars Misse! Men Elmers, det svarar jag för, vet
ännu i denna stund inte om Äugsbokatten fallit ifrån
skyarne eller rest i påse, nej inte ens att han finns
tiII7~ Han var alldeles borta då som nu, vår käre
ryttmästare! — Hvar håller han till, kan någon
begripa det? Farbror uppdrog honom i tydliga ord att
vara vår riddare, sällskapa med oss och roa oss på
bästa sätt. Jo, det gör han just vackert, den oartiga
menniskan! Här står thekoppen — iskall — så länge
har han redan varit borta! Orörd är den också. Det
här går öfver min liorizont!

— Elmers har väl en bönestund så här dags,—
gissade Wolf leende.

— Eller skyr han vårt syndiga sällskap sedan
han varit på det heliga Odinsberg, — menade
Wim-rnerskantz.

— Han har säkert gått att möta farbror, —
sade Ada, hvars tankar under det muntra glammet
börjat taga samma väg som hon gissade vara hans.

— Då går han i fåvitsko, — försäkrade Wolf.
— Lagman Jernstaaf tillåter aldrig herr Stjernefält
att ännu en gäng ge sig ut öfver sjön. Om ett par
timmar kommer hans feta foxar svängande upp till
trappan här med en liten suflettdroska, och er farbror
beqvämt hvilande i den.

— Måtte det vara så väl, — suckade Ada, som
ej kunde göra sig fri från en stark beklämning, då
hon åter hörde isen anses så osäker af en som borde
vara gammal bekant med denna sjö. - Men då dröjer
det visst icke ett par timmar. Farbror ämnade blott
vara en liten stund på Furuholm. Han bör vara här
ganska snart hvilkendera vägen han än kommer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free