- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
217

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217’

tanken derpå nog att förskräcka sjelfva löjtnanterna.
De hade blifvit alldeles tysta. Och med hastiga steg
mätte de fyra unga menniskorna gångstigen till Äugsbo.

När de närmade sig torpet, sågo de någonting
framskymta ur töcknet. Men hvad? En menniska?

— Det var för stort att vara en sådan. En vagn?

— Der fanns hvarken vagn eller vagnsväg vid Äugsbo.
De anade snarare än urskiljde att det var en bår,
buren af ett par personer. Någon af dessa de sökte
måste hvila på denna bår. Men hvilken? men huru?

Ada ville påskynda sina steg, men förmådde ej.
Omedvetet pressade hon Emerences arm, som hon
fattat.

— Hvem der? — ropade löjtnant Wolf.

— God vän! — svarade en röst, som man
genast igenkände för ryttmästaren.

— Farbror, farbror! — ropade nu Ada; men
hennes röst ljöd svag och darrande genom töcknet.

— Här, min flicka! — svarade Adrians ännu
svagare. Och som man nu kommit hvarandra helt
nära, stannade båren.

— Hur är det, hur är det ? — blef nu deu fråga
som npprepades i olika grader af deltagande och
ångest.

— Bättre än det kunde varit, — svarade matt,
men med bemödande att tala glädtigt och skämtande,
herr Stjernefält, som låg utsträckt på båren. — Den
falska Ban, som jag aldrig mera vill tro så väl, stötte
ett hål i sitt silfvertak — och der låg jag! Det var
det första. Det hade väl ock blifvit det sista, om
icke Elmers ...

— Ack, farbror, du har skadat dig illa! du lider
mycket ?

— Åhnej. Långtifrån så mycket som min
dumdristighet förtje ...

— Men du far ej tala! du behöfver hvila. —
-Hur är det, ryttmästare Elmers?

— Ingen fara, hoppas jag. Er farbror har varit

Ada. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free