- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
221

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221’

öfvertygande ton, hvarmed den äfven af dem afhållne
äldre kamraten talade — det var något i allt detta
som återhöll deras löje.

— Jag önskar att jag haft någon aning också
som hindrat mig från att gå och drumla på näsan
och knäna öfver stenarne på stranden, sedan Elmers
lyckligen fiskat upp mig ur sjön, — sade herr Adrian
under en suck. — Elmers hade säkert någon aning
om det också, ty han höll på att alldeles inte vilja
släppa mig sedan han sökt få oss i land så fort som
möjligt. Men jag föreställde mig visst inte att jag
skulle tullra omkull och bli liggande för fäfot, utan
satte min ära uti att bevisa mig vara karl för min
hatt och gå på egen hand. — Just excellent gick
det! Jag var väl yr i hufvudet, full af vatten kan
jag tro. Vi hade en temligen besvärlig väg öfver ett
stenrös, och jag hade ej tagit mänga steg innan jag
damp i backen. Det skedde väl för att jag rigtigt
skulle lära mig komma ihåg: att galna hundar få
rifvet skinn. — Der låg jag då igen och väntade på
en väns handtag! Och ett sådant fick jag. Elmers
tog mig på ryggen, som fordom Æneas sin vördade
fäder, och på det sättet kommo vi slutligen till
Ängsbo. Ni kan tro der blef en häpnad! Jag gjorde en
så bedröflig figur, att beskedliga Annika tog till att
gråta och jemra sig af hjertans grund. Elmers gaf
henne likväl snart annat att göra, ty han tog henne
och Ebba till handtlangare, då han toll läkare och
kirurger i yrket, och detta med en rådighet och
skicklighet som gör mig dubbelt till hans gäldenär. Vet
du, Ada, din Ebba är just en dugtig menniska eller
kan åtminstone bli! Hon var läraktig rätt med
besked, och har inte naturen ämnat honne till
sjuksköterska, så har jag orätt. Hon bar sig så galant
åt med att frottera och plåstra om mig, att mästaren
sjelf snart kunde lemna mig för att hjelpa Jan med
båren, som han börjat rusta i ordning. Tack vare
allas deras förenade omsorger, känner jag mig nu helt
pigg och nyter och längtar bara att få krypa i min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free