- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
222

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222’

goda säng, der jag väl för knäets skull får hålla mig
stilla några dagar, men med bästa höpp om snart
vederfående. — Sen J, flickor, så långmodig och god
är Herren! Till och med när vi i syndigt öfvermod,
just på djefvulens vis, missbruka det sköna ordet :
Han skall gifva sina englar befallning om dig, att du
icke stöter din fot mot stenen, och vi rusa åstad på
våra egna vägar och stöta oss, så ger han ändå sina
englar befallning om oss, att stöten ej blir oss till
döds, att den blott ger oss nya skäl och ny håg att
tacka Honom och prisa hans heliga namn.

Med en lijertlig tryckning släppte herr
Stjernefält nu först Adas hand, för att hopknäppa sina
öfver sitt bröst; och hans fuktiga ögon, som förut
ömsom sökt de båda unga ledsagerskorna, slöto sig för
alla synliga föremål, under det hans själ på
tacksägelsens vingar höjde sig till den eviges thron.

Så kom han hem till sitt Almlunda. Och en
timma sednare rådde der redan djup nattlig stillhet.

Löjtnanterna voro på. väg tillbaka till staden.
Emerence hade börjat -skåda de brokigaste bilder
under Ole Luckojes uppspända paraply. Och om Ada
ännu icke varsnade samme gode väns annalkande, så
var det derföre, att hennes sinne var upptaget af
någonting bättre än ljufva drömmar.

På knä bredvid sin jungfruliga bädd, tackade
hon Gud för sin farbrors räddning och för myckot
annat godt. Herr Adrian hade ej tillåtit henne att,
såsom hon önskade, vaka hos honom. Han ville ej
att någon skulle göjfa det. Men Elmers, med den
rätt hans åtagna egenskap af läkare gaf honom,
förklarade att det vore han som bestämde härvidlag och
att vakposten tillhörde honom. Ty, ehuru han efter
bästa förstånd behandlat sin patient, både hvad
knäskadan och möjlig förkylning af sjöbadet vidkom,
tordes han dock ej mycket lita på sin skicklighet och
ansåg säkrast att ej lemna honom ur ögonsigte
under natten.

— Frukta icke att vakan skall bli lång för mig,

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free