- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
223

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223’

ty detta skall bli min sysselsättning, —hade han
sagt till Ada, då de önskade hvarandra god nat, och
han slog upp Romarebrefvet i herr Adrians bibel och
pekade på det språk, som lian på morgonen sagt sig ej
våga i Apostelens mening upprepa, samt på de
följande, der Paulus så herrligt målar Guds barns saliga
frihet.

Ada förstod honom så väl, som om han i dessa
få ord sagt henne hela sin tankegång. Elmers
räknade såsom ett synnerligt nådebevis att kan fått
komma herr Stjernefält till hjelp i hans fara; och
vid emottagandet af detta prof af den himmelske
faderskärleken fick han mod att tro på sin ljufva
barnarätt och räkna sig den tillgodo i dess fulla,
oändliga vidd. Han skulle då ej mer tillbakahållas från
glädjen och friden i Gud genom känslan af sin skuld
och begäret att sjelf något göra till dess försonande.
Han skulle känna att allt redan var fqpsonadt; och
i stället att se på synden skulle han blott se på
Honom som borttagit syndens förbannelse. Adas hjerta
flödade öfver af tacksamhet vid denna tanke.

Herr Stjernefält sof temligen godt om natten;
men Elmers ångrade dock ej sin vaka, ty han fick
tillbringa da tysta timmarna ostörd med det höga
ämne han valt att begrunda.

Från denna natt var det melankoliska uttrycket
försvunnet ur ryttmästaren ansigte och röst, ty den
sorgbundenhet, som i många år utgjort grundtonen i
hans väsen, var förjagad af Honom som sade: Kommer
till mig, och J skolen firma ro till edra själar.

17.

— Jag vill inte ens fråga om du blifvit läsare,
jag vill inte veta det, — sade öfversten, som frampå
förmiddagen följande dag kom ut till Almlunda för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free