- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
224

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224’

att se till sin bror. Och hjertligt skakande sin
gunstlings hand ännu en gång, tillade han:

— Var hvad du vill, Elmers, ty jag ser på dig,
att du i alla fall är vän och militär och menniska.
Jag har varit rasande på dig, det vet du. Men hur
det är, så behöfver jag bara få dig tillbaka för att
bli god igen. Jag tänkte jag nu skulle få se dig vara
ett ben-och-skinnbeläte, en jemmerlig döddansare,
krupen i säck och med aska på hufvudet, en sirapskruka
af aldra horriblaste fason; och i stället, hederspojke,
har du ju alldeles tagit bort den der
svårmodighets-skylten, som pinade mig så innan du for. Du ser
lika karlavulen, lika kraftig och sannt militärisk ut
som någonsin, ocli gladare till på köpet! — Nå-nå,
magrat har du, inte så obetydligt, ser jag; men det
gör ingenting när det bara fins mod i bröstet och
lif i sinnet. — Du följer väl med in till staden nu,
hoppas jag, ^ att Lejonram inte ånyo får dig i sina
klor?

Byttmästarens jakande svar satte öfversten i så
godt lynne, att han sjelfmant föreslog Ada att stanna
qvar hos den bleke, på sin säng hvilande; farbrodren
till dess han blefve fullt återställd — ett förslag
hvarvid hon förvandlade till kyssar de böner som hon
för samma sak haft färdiga pa läpparne.

— Men du, Emérence, får gora dig färdig att
följa med hem, — återtog öfversten. — Ty — hvad
tycker ni väl ? — Thérese har sjuknat nu igen! Just
i dag på morgonen fick hon ett allvarsamt recidiv.
Wolfen kom upp till oss med helsningar härifrån
och berättelse om hvad som händt här; och vips —
hon är ytterligt nerfsvag, stackars liten! Hon låtsade
emedlertid inte då strax om någonting, utan gick
blott in till sig, och der fann min hustru henne en
stund derefter i ett sådant der svårt anfall af kramp
och satanstyg. När jag for, såg hon miserabel ut
och gulare än någonsin. Marianne är förtviflad. En
mindre öm mor än hon kunde bli det. Och hon med
sin ömtåliga natur, sitt sensibla lynne! Jag vet san-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free