- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
230

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230’

versta trädgårdsterrassen, och skådade med tjusta ögon
ut öfver sin leende verld. En lätt, ljus
morgonkläd-ning flöt i luftiga veck kring hennes ungdomliga
gestalt, och det högt gående bluslifvet pryddes af en
bukett nyss fästad i skärpet. Hennes ljusbruna hår
böljade i konstlösa lockar, så som hon helst brukade
och nu om förmiddagarne på landet alltid tillät sig.
Den runda halmhatten och korgen med
trädgårdssmultron, som hängde på hennes arm, skulle ha anstått
en idyllens herdinna; och hade vi kommit en
halftimma tidigare, skulle vi funnit henne sjelf ej så
obetydligt lik en sådan, der hon med uppfästad klädning
och undanvikna ärmar, för daggens skull, gick ibland
bärsängarne och plockade förstlingen af de högröda
bären. Men nu hade hon redan återtagit ett för den
nordiska ungmön mera vanligt utseende.

En kär barndomsvana hade i dag lockat Ada
tidigare än vanligt ur bädden, der hon i allmänhet ej
fördröjde sig. Det var midsommarsafton, och lion hade
på Bergala alltid haft för sed att den morgonen se
solen gå upp. Ingen annan i huset var ännu vaken,
då hon, efter detta högtidliga skådespel, återvände dit.
Hon tyckte då skada att icke njuta mer af den sköna
morgonen ute, skaffade sig en korg, lade ifrån sig
ahawlen som redan böljade kännas för varm, och gick
att bereda farbror och systrarne den smakliga
Öfverraskningen af smultron på kaffebordet. Mer än ett
god morgon hade hon, under det lätta arbetet, ropat
åt göken och bofinken, mer än en glad nick hade hon
skickat åt surrande bin och drillande lärkor; och mer
än en smekning bestod hon nu åt syster Mariannes
älskling, den branfläckiga rapphönshunden, som med
hviftande svans och tusen krumbugter uttryckte sin
fägnad öfver att ha sökt upp henne.

Men det var ej blott naturmenniskans njutning
af ett skönt närvarande som Ada erfor, der hon, en
vacker bild af ungdomsfröjd och lifslust, stod på den
blomrika planen, omgifven af all sommarens fägring.
Det var ett högre lif som strålade i hennes ögon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free