- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
232

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232’

koma drömma säkert som bäst om majstången och
midsommarsdansen. I förmaket dammas gardinerna
och i salen skuras golfvet. Jag kan verkligen""inte
be ryttmästarn stiga in, utan det blir nu att hålla
till godo i det gröna med mig en stund.

— Jag skall försöka bära det ödet, — svarade
Elmers leende; — så mycket heldre som jag väl ej
kommit så tidigt, om ej i hopp om något sådant.
Alice sqvallrade ur skolan i går om syster Adas plan
att vara uppe fore solen i dag, och jag beslöt vara
så med, för att bedja fröken Ada om ett samtal och

Det hade gått lätt att boija; men fortsättningen
blef svårare. Elmers hade likväl hundratals gånger
öfvertänkt det han nu ville säga; ja, hade i flera
dagar riktigt gått med orden på tungan; visste dessutom
att Ada förstod honom äfven utan ord, visste att han
längesedan förrådt sitt hjertas hemlighet, och
hoppades temligen säkert att hon skulle höra honom med
godhet. Det blef ändå ej annat än stammande och
afbrutna ord, ty han kände djupt vigten af denna
stund och af det svar han ville begära.

Men han återfick talförmågan under det han förde
Ada utför terrasstrapporna. Man kunde naturligtvis
ej bli stående på den soliga platåen deruppe, utan
sökte en aflägsnare och mera skuggig plats i Adas
favoritlöfsal af kaprifolium och vilda vinrankor, under
hvars lummiga hvalf lilla bäcken gjorde sin sista
lekande bugt mellan vattenliljor och förgät-mig-ej innan
han kastade sig i insjöns famn. Bäcken sjöng och
dansade bland blommorna, men i mera stilla takt
sedan han lyckligen slutat sprången utför kullar och
terrasser. De hvita perlor af skum, som ifvern och
brådskan uppjagat, lade sig innan hon gick att
famntaga liljorna; men kommen ut ur löfsalen igen, mötte
han ännu en ojemn kiselbädd, som lät det klara
vattnet krusa sig och knota under beredeisen till"sitt stora
saltomortalo ut ibland djupare böljor. Under taket af
blomsterrankor skådade man fritt öfver dessa böljor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free