- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
235

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235’

obehag för sin bror, ej velat fatta. — Låt Rutersvärd
och Wimmerskants och hvem som behagar kalla
Elmers Pietist och Läsare hette det nu. "Hvad tusan
hakar gör det hvad fårskallar inbilla sig? — Elmers
lärer Guds ord, det gör han rätt uti. Han kan tala
derom bättre än mången prest, om det kommer derpå
an; men det finns, ta’ mig sjutton, inte en droppa
sirap i honom, utan rätt och slätt ren gudsfruktan,
som jag alltid skall ha den största aktning för. Han
babblar också inte i tid och otid, som den der galne
Lejonram; men säger han något, så kan det taga
hjertat ur folk, så kraftigt och trohjertadt kommer
det fram.

Denna åsigt hade öfversten synnerligen utvecklat
under mötena, sedan han märkt en sch annan af
officerarne Tvlla en helt annan och betrakta den förut
högt aktade kamraten med en blandning af ömkan
och löje. Han ville då — för att bruka ett af Adrians
favorit-ordspråk — stämma i bäcken innan det komme
i ån, och genom sitt öppet uttalade bifall qväfva
hvisk-ningarne af tadel och gyckel öfver "den väckte eller
fromheten i uniform", hvilka han ej kunde höra med
samma lugn som Elmers sjelf. Men troligen bidrog
dennes lugn, och den verkliga vänskap han åtnjöt af
de bästa inom corpsen, mera till vinnande af chefens
välvilliga afsigt än hans bemödanden att inverka på
opinionen. Gycklet stannade vid hviskningar och löje
mellan några få, ehuru Elmers fritt erkände sin pligt
och sitt behof att läsa och bedja, och uppmanade alla
dem som ville höra på honom alt göra detsamma.
Hans exempel vann väl just ingen efterföljd, utan af
ett par af manskapet inom hans egen sqvadron, som
på fullt allvar behjertade det; men flera samtalade
gerna med honom i ämnet, förklarade att gudsfruktan
vore en lika vacker prydnad för en krigare i våra
dagar som i Gustaf Adolfs och Carl den tolftes, att
om man icke förut haft den, så borde man skaffa sig
den, och föresatte sig att taga till den gamla
underliga bibeln så snart de kommo hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free