- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
237

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237’

utsväfningar, ej såsom förr blott ur den synpunkt att
anseende, framtid och helsa sattes på spel derigenom,
utan ur den "att vi icke böra tjena synden, emedan
vi hafva en Frälsare som dött för att befria oss från
hennes ok." Man fick stoff nog för gyckel redan i
ett enda sådant drag, och det kunde naturligtvis ej
bli det enda. Hvad betydde emedlertid för Elmers
detta gyckel?

Åtminstone ingenting nu, der han i löfsalen
bredvid bäcken glömde att det fanns en verld dessutom.

Men tiden hade ej glömt att gå, under det han
och Ada glömt beräkna dess gång. Redan länge hade
kaffebordet stått dukadt under den stora linden på
gården, och herr Adrian satt på gungbrädet med
boken i handen för att, som vanligt, fore frukosten läsa
ett vackert Guds ord för de sina.

Qvicka små fötter dansade utför terrasstrapporna,
och sökande efter Ada sjöng Marianne, i det hon
vyssjade en liten som sötaste kattunge i sina armar:

»Ekorren gick på ängen och slog med alla sinn sjn draggar.

Till honom kommo flugorna små och räfsade höet i strängar.

Kråkan lassa’, skatan drog, och lilla kissemiese körde.»

— Nu skall jag göra min egen visa, skall du
få höra, kisse, — tillade hon, och tryckte den nya
favoritens gråa hufvud ömt intill sig.

»Min Ada, min Ada, hvar håller du till?

Har katten tagit lilla syster?

Jag säger dig, Misse, ligg stilla! ligg still!

Du — (ja, se der står jag nu! — jo tyst!) Du får inte vara så yster.»

— Jag skulle ödmjiikast tro att jag kan rimma,
jag! — Men hur rimmar det sig att jag iute
aldra-först söker Ada i hennes sommarkabinett? Hon är
nog der ändå. Ja, Misse, der finna vi rätt på henne.

Och visst fann lilla Marianne der mera än hon
tänkte: sin goda vän ryttmästaren, som på ett högst
märkvärdigt sätt höll på att hjelpa Ada fläta in några
kaprifolierankor, hvilka under sin yppiga blomstring
tagit sig alltför sjelfsvåldig frihet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free