- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
238

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238’

— Huj, så varmt det redan är, — utropade
Marianne — Det syns aldrabäst på dina kinder, Ada!
De äro så röda, att det ger återsken ända ned på
halsen. Jag försäkrar att det är sannt! Se, Elmers,
är det inte som jag säger?

Men Elmers hvarken såg eller hörde i sin ifver
med kaprifolierna, och Ada skakade fram lockarna
öfver både hals och kinder, i det hon åter knöt på
sig den aflagda hatten och tog sin lilla skarpsynta
syster under armen.

Man skyndade upp till gården, der liela husets
personal var samlad, Johannes, Sara-Lisa, Ebba
Wild-mark, Jan och hans Annika, samt ett par sednare
komna tjenstehjon.

Så snart trädgårdspartiet helsat, alla tagit plats,
och Marianne låtit kattungen löpa, satte herr
Stjernefält. på sig sin allvarliga min och sina glasögon; och
efter en kort paus, hvarunder alla sökte samla sina
tankar, begynte han morgonbönen.

Vår hjelp, står i Herrens hand, dm himmel
och jord gjort hafver, var det språk som för dagen
förklarades i Pasigs bearbetning af Luther; och med
innerligare lif än vanligt föreläste Adrian i dag de
sköna orden. Han hade nog märkt också han, att
"det var varmt" omkring honom, och denna hans
skarpsynthet hade väckt en hel här af både glada
och allvarliga tankar. Det som uttalat sig mellan de
unga tu var honom väl icke oväntadt, ej heller såg
han det numera ogerna; men i sådana stunder är det
dock så mycket söm vid frågan: hvad månd varda
af deras framtid, tränger %ig på faderligt sinnade
vänner! Med djup rörelse läste han vid slutet af
den korta bönestunden välsignelsen öfver sin lilla
församling; och i det han så gjorde blef glädje och
frid äfven hans enda känsla. Hvart han blickade
omkring sig var allt så ljust och godt! Han läste
den hänförda sällheten i Adas och hennes grannes
blickar, den menlösa fröjden i barnens, den lugna
förnöjsamheten i sina tjenares, och i Ebbas ett sorg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free