- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
245

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246’

stånd mot hans vilja för obarmhertigt tyranni; och
för den kära husfriden–-Stackars min
Marianne ! Jag lider mera för hennes skull, tror jag, än
för min egen.

— Men när fick du veta–—

— Samma dag vi bröto upp från lägret fick jag
tvenne lagsökningar från personer, dem jag ej visste
mig vara skyldig. Och sådane personer till!
procen-tare! blodsugare! Tänk er, det är i sådane händer han
intraslat mig! — Det var ingen lustresa jag gjorde
till Stockholm, må ni tro! — Jag hade velat tala
med dig, Elmers, innan jag for; jag hade velat ha dig
med mig. Men du hade följt din sqvadron, och jag
hade ej tid att vänta Negociera upp penningar här
var omöjligt. Yid första vink om hur jag var i
knipan, uppsade tvertom mer än en, som jag ansett för
min vän, summor, dem han gerna låtit stå qvar, om
han vetat dem mindre nödvändiga för mig. Det var
en förskräcklig dag den, då jag reste! Och när jag
återkom var det blott ännu värre! Mina
förhoppningar på Stockholm blefvo alla bedragna, och der blef
det mig rätt klart hur förtvifladt illa det stod till för
mig. — Mitt hus, mina hästar, silfver, duktyg,
möbler, allt hvad jag eger är nu uppskrifvet och
värde-radt; och det förslår ej mer än en droppa i hafvet.
Det blir en remarkabel konkurs; och allt hvad jag
kunnat betinga mig är, att den hålles hemlig till dess
min skam blir ensamt min och icke äfven fläckar
corpsens anseende.

— Du tar då afsked.

— Naturligtvis. Det är redan gjordt, och om
några dagar skall min vanära gå kring verlden! —
Brefvet från den förbannade pojken mötte mig vid
hemkomsten — det var nästan ändå det aldra
bittraste!

— Jag är helt förbluffad! alldeles yr i
hufvudet, — sade Adrian, och torkade sig i pannan. —
Pojken? Låt honom löpa! Prosit, smaklig måltid!
— Värre är det med ditt afsked! Du skulle ha talt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free