- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
246

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246’

med oss innan du tog det. Men på det hela hvad är
skadan? Du blir inte general. Det hade du kanske
ej blifvit ändå. — Konkursen — den är ännu inte
publicerad, och blir det aldrig heller, lita på mig,
min bror! "Vi skola . uppgöra den saken. Du säljer
allt hvad du har; jag Almlunda eller Bergala, hvilket
som bäst vill gå; Ada släpper till hvarenda fyrk af
sitt, och jag och Elmers taga lån för resten; det låter
sig nog göra. När vi sedan fått våra saker uppgjorda,
har jag ändå ett litet tak öfver hufvudet, der vi kunna
krypa ihop, taga skeden i vackra hand, och lefva
nöjda ändå genom att arbeta och rätta munnen efter
matsäcken.

— Jag förstod dig väl inte rätt, farbror, — sade
Ada. — Kan jag ha någonting qvar, då pappa har
intet ?

— Jo, Gud vare lof, så nedrig har jag ej varit,
— svarade öfversten. — Ditt möderne står i goda
händer, mitt barn, och har intet att göra med min
cession.

— Tag det då! tag det, älskade pappa! Förslår
det blott något? Du sade en gång att jag var
ganska rik. Ack! om jag vore det nog för att rädda
dig! Säg, förslår det något?

Elmers tryckte hennes hand mellan sina.

- Tack, min Ada, — sade han hjertligt. Detta

är hvad jag hela tiden velat fråga. Men — frågan
borde ej komma från mig. — Säg oss nu, förslår det
som vi kunna bringa tillsammans?

- Alltid med min lilla skärf till. Den måste

vara med," sade Adrian.

- Och. detta skulle jag göra, — ropade
öfversten, och ti*yckte krampaktigt deras händer. — Jag
skulle rädda mig på er, på min dotters bekostnad!
Förstår ni ej att antagandet af ett sådant offer skulle
svida i mig värre än sjelfva vanäran?

- Jo, om det vore ett offer, — svarade Elmers.

— Men vi betrakta det ej 6å. Se blott på henne,
se på er bror, det är ej någon uppoffring de göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free