- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
247

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247’

— Hvarför svarar du ej på vår fråga? Kunna
vi hjelpa dig, — sade Ada så innerligt bedjande, att
öfversten måste svara:

— Du skulle ensam kunna det, min Ada Din
förmögenhet skulle betäcka bristen, och lagd till mina
egna tillgångar göra mig skuldfri.

O, så tag den! tag den, — ropade de blifvande
makarne med glädjefull ifver.

— Barn, barn, J veten ej hvad J begären, —
sade öfversten. J ären–-

— Läsare, — inföll Elmers leende —
kallax-oss nu åtminstone halfva staden. Och vi vore det ej
i den bemärkelse vi vilja vara det, om vi värderade
penningen annorlunda än såsom medel till något godt.
Nu är det goda, det bästa för oss, er räddning; och
vi använda den således efter vår bästa öfvertygelse,
efter vår själs begär.

Öfversten blickade rörd in i sin gunstlings varma
ögon, men skakade blott på hufvudet åt hans ord.

— Tro ej att det blott är mina nya åsigter jag
följer, då jag förenar mina böner med Adas, —
fortfor Elmers. — Förr sknlle jag lika ifrigt, fast af vida
sämre motiver, uppmanat er att taga hvarenda
skilling af er dotters förmögenhet, ty min naturliga
menniska uppreste sig med allt sitt högmod mot ett
välstånd, vunnit genom en brud. Förakt för dem som
gifta sig af penningespekulationer ledde mig till en
annan lika klandervärd förbrytelse mot kärlekens
eviga lagar; ja mera klandervärd, emedan jag yfves
öfver den såsom öfver någonting ädelt stort. Jag
föresatte mig att aldrig begära Adas hand blott
derföre att hon var en arftagerska. Således handlar jag
nu äfven i fullaste konseqvens med mina tänkesätt
såsom rent verldsmenniska.

— Det är bra för dig det. Men jag måste se
på er, på hennes framtid.

— Tro oss ej vara två tanklösa barn! tro ej mig
vara en lättsinnig svärmare, som i ädelmodig yra
kastar bort hvad som icke ens är mitt, för att sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free