- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
260

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260’

Herr Adrian inträdde, och öfverstinnan sade till
honom:

— Älskade broder i Herranom, jag kan ej nog
tacka dig för hvad du vill göra för oss. Men, jag
ber dig, öka din godhet med att låta oss flytta till
Bergala i stället för Æmlunda. Jag kan ej nu tänka
mig en större lycka än att få fly långt, rätt långt
från den usla onda verlden, och i afstängd enslighet
tillbringa ett lif af bön och ånger.

Öfversten stod alldeles handfallen, alldeles
konfunderad, och hela huset med honom. De hade ej
gjort sig minsta begrepp om denna omskapning, ty
öfverstinnan hade nästan hela tiden varit alltför sjuk
att skrifva, och Emerence hade visserligen skrifvit,
men lika fåordigt som sorgset; på sin höjd i ett
P. S.: Stackars mamma! hon är så förändrad! —

Ja, nog var öfverstinnan förändrad! Dock var
förändringen långtifrån så genomgripande som hon
sjelf inbillade sig.

Oförmodadt, som en blixt från klar himmel, hade
det dubbla slaget af mannens ruin ocli sonens
brottsliga afvikande träffat henne. Öfversten hade väl mången
gång, isynnerhet sista åren, talt om affärsbekymmer
och förklarat sig ej ha råd till ett och annat; men
hon hade ansett detta blott för en yttring af
tillfälligt elakt lynne. Och hon kunde ha något skäl
dertill, då hon såg honom i nästa stund färdig
till hvarje, äfven den öfverflödigaste, utgift.
Skammen af en konkurs, nödvändigheten af en total
förändring i deras yppiga lefnadssätt tog väl blott
andra rummet, medan den sårade moderskärlekens qval
innehade det första och större, men hårda nog voro
äfven dessa ris för den stolta och verldsligt sinnade
qvinnans själ. Så smärtsamt väckt ur den lugna ro
som bör åtfölja en brunnskur, helst af det mod och
krafter betydligt nedsättande Carlsbadervattnet, led
hon till helsan en nästan lika våldsam stöt, som till
sinnet; och verkligen sjuk, måste hon en lång tid
qvardröja vid kurorten, dit hon inbilladt, men icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free