- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
264

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264’

blef en läserska af intolerantaste slag och hade i hvaije
ögonblick aaathemer till hands att slunga mot den onda
verlden, hvaruti hon inbegrep allt hvad som förut
varit hennes lust och glädje. Konseqventare än
somliga sina fromma systrar, som, oaktadt sin afsky för
verlden, spöka ut sig grannare än månget verldens
barn, fattade öfverstinnan en vedervilja för allt det
vackra lappri hon förr älskat; och endast Emerences
praktiskt sunda föreställningar, att det i nuvarande
omständigheter vore stort skäl att vända i penningar
hvad man ej mer ville begagna, hindrade den
auto-da-fé hon ämnat anställa med sina plymer, blonder,
siden- och sammetsklädningar. Detta djefvulens garn
borde icke släppas ut att fresta de svaga, och det
stod hårdt innan hon ville gå in på sin dotters
förslag; men slutligen fann hon sig vid att lemna till
hennes förfogande hela sin garderobe och sina
pre-tiosa, utfästande såsom enda vilkor, att alltsammans
skulle afyttras så hastigt som möjligt, så att ingen
smula af den gamla surdegen måtte följa med att
försyra hennes nya helighets deg.

Emerence hade alltid haft sitt nöje i att handla.
Aldrig narrade man på henne en dålig vara och
alltid visste hon skaffa sig det bästa pris. Lika
behändig visade hon sig nu uti att bjuda ut och försälja,
det blef henne en rigtig uppfriskelse under denna
bedröfliga tid, och hon förstod så göra det bästa af
sin vara, att öfverstinnan vid hemkomsten kunde
återlemna åt sin man en god del af den till resan
anslagna summan; hvilket vackra resultat af den nya
tlärdföraktsprincipen hon sedan dagligen framhöll till
allmänt behjertande, jemte det hon förklarade att
uppbrännande af styggelsen likväl vore ännu bättre,
om icke — såsom nu för henne — omständigheterna
ålade sträng hushållning.

Öfverstinnan trodde — och Lejonram med henne
— att hon dödat all sin fåfänga. Men, ack! den dör
icke så lätt, ofta byter den bara, som ormen, om skinn,
och så känna vi ej sjelfva igen den, utan tro den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free