- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
267

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267’

icke i kärleken, men i sättet — så tog han ändå på
sätt och vis sin brors ord som en komplimang.
Öfverstinnan åter förebrådde väl ibland sin svåger och
styfdotter att de haltade på bada sidor, emedan do
stundom togo verlden i försvar mot hennes skarpa
tunga; men i allmänhet ansåg hon dem såsom de der
bäst förstodo och åtminstone i någon mån tänkte lika
med henne, hvarföre hon gerna lät dem uppträda
såsom medlare i de husliga striderna.

Hade icke dessa strider varit, så skulle Ada känt
sig nästan alltför lycklig, ty all oro, all fruktan och
ovisshet hade vikit bort ur hennes själ och hon
hvilade trygg vid sin barnatros eviga fäste, medan hon
i det nu så förändrade hemmet uuder huslig
verksamhet beredde sig for sina framtida pligter, hvars
tarf-ligaste prosa genom kärleken blef poesi. Stadens onda
tungor hade emedlertid ej så litet att göra äfven med
henne denna vinter. Hon hade från början haft namn
om sig att vara egen, och kanske en smula läserska;
men så länge hon var en rik flicka « prendre,
omkring hvilken friare förtjusta trängdes, hade man
låtit udda vara jemnt och tålt, ja fjesat hennes
egenheter. Nu var guldfernissan borta från hennes person
och den släta guldringen satt på hennes hand, derföre
hade man mycket att säga om huru hon genom
skenhelighet och ränker fångat Elmers och förvillat hans
sunda förstånd, huru hon hade stämt möten med
Le-jonram hos käringarne ute på Näset, bland hvilka
hon valt sig vänner sådane som Ebba Wildmark, etc.
Men Ada vissto ingenting om allt detta, och om hon
vetat det, skulle så lumpna dunster ej kunnat omtöckna
den soliga verld, hvaruti hon lefde.

Emerence deremot var icke lycklig denna vinter.
Hon var orolig, sluten, stundom tillochmed tårögd.
Det tycktes dock ej att de fordna umgängsvännernas
likgiltighet och glömska hade skulden; ty kom man
att tala derom, så slog hon sin lilla knyck på nacken
och satte näsan i vädret så friskt som någonsin,
försäkrande, att om Rutersvärdarne eller landshöfdingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free