Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268’
eller hvem det vara måtte inbillade sig att hon
saknade dem, så bedroge de sig rätt mycket; hon kunde
nog lefva dem förutan. Förändringen i familjens
lefnadsvilkor gick henne mera till sinnes; hon var för
praktisk att icke med smärta känna hvad det betydde
att bli fattig, ehuru hon for egen del ingen
förmögenhet haft att förlora. Missförhållandet mellan
föräldrarne plågade henne också; hon var for god att icke
lida deraf och hade icke, såsom Ada, en motvigt i
glädjen att se sig kunna ställa det småningom till rätta.
Men det var något annat derjemte, någonting
oförklarligt, någonting otroligt. Emérence, denna
blandning af gediegen prosa och ytlig salongsbildning, detta
materiens och flärdens barn, saknade Lejonram,
reli-gionssvärmaren och verldsföraktaren. O,
menniskohjertat O, flickhjerta! du gåta öfver alla gåtor!
Emérence hade icke slutit sig till "de
Nazare-ners parti", ehuru hennes mor efter sin omvändelse
på det enträgnaste sökt förmå henne dertill. Men
många gånger under modrens sjukdom, då hon varit
en tyst åhörarinna af Lejonrams samtal med henne,
hade hans framställningar synts henne så vackra och
lefvande, så bevekande och öfvertygande, att hennes
unga hjerta blef brinnande i henne. Detta räckte
dock icke längre än till dess mamma böljade så
obarm-hertigt gissla allt hvad som hittills varit begges deras
fröjd, och baronen gaf henne fullt rätt deruti,
tilläggande de mest högtidliga ord om den trånga porten
och den smala vägen, om nödvändigheten af att taga
korset på sig och sällheten af att nedtryckas under
dess tyngd. Då gick det Emérence liksom fordom
Felix: Hon vardt förskräckt och sade till
kristendomen: O ack dina färde i denna resona! hvarpå hon
satte sin lilla trubbnäsa hastigt i vädret och
försäkrade sin mor, liksom förr der hemma farbror Adrian:
"Jag vill aldrig bli läser ska!"
Men till Lejonram kunde hon icke mer säga
något sådant, ty hans fina, bleka ansigte, som såg så
obeskrifligen bedröfvadt ut när man yttrade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
