- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
269

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269’

vanvördeligt, hade börjat utöfva en förunderlig makt
öfver Emerence. Redan långt förut, redan innan
bekymrens dagar inbröto, hade — såsom vi sett af
hennes bref till Ada — den bleke läsaren fått ett visst
intresse för henne och öppnat sig en väg till hennes
öra; och sedan hade hans outtröttliga omsorger, hans
sjelfuppoffrande godhet mot hennes mor och henne
sjelf blåst upp den redan tända tillgifvenhetsgnistan
till en ren och renande låga.

Lejonram, som ansåg sig ha befästat ett visst
svalg emellan sig och alla jordiska lidelser, anade
ingen fara af det förtroliga umgänge med en ung
flicka, hvartill hans omvändelsenit dref honom. Han
tog för alldeles gifvet att han nu uppskattade hvar
och en, qvinna såväl som man, blott efter deras
egenskap af nådesökande eller icke sökande, äfvensom att
hvar och en i honom blott skulle se ett Herrans
redskap och ingenting annat. Emerence anade icke heller
på länge arten af sin tillgifvenhet för honom. Hon
fann helt naturligt att hon icke tänkte på österrikarne,
preussarne, ryssen och sina andra eröfringar sedan
hon ej mera såg dem, men deremot på den som
deltog i hennes bekymmer, vakade i hennes ställe vid
sjukbädden om natten, delade hennes omsorger om
dagen och bjöd henne tröstande ord med den mest
broderliga ömhet. Hon undrade alls icke derpå att
hon med en eftergifvenhet, som förr skulle varit henne
omöjlig, fogade sig efter många idéer af honom, som
nu var hennes enda stöd och sällskap, ja, att hon för
hans skull äfven fogade sig efter modrens, t. ex. i
toilettfrågor, så att hon anlade, väl icke sorgdrägt,
men en dammfärgad reskostym, enkel som en
qvä-kerskas och förståndig som en resvan qvinnas. Hon
undrade icke heller på att hennes hjerta klappade af
deltagande, då hon skulle meddela honom nyheten om
Adas förlofning med Elmers; ty hon hade verkligen
inbillat sig att Lejonram älskade Ada och sade
honom det. — Men hon började undra då
hjertklapp-ningen fortfor, sedan han förklarat henne arten af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free